head-bang
tydligen hade vi tur
vi som såg Metallica på lördagen.
de skulle spela på söndagen också, men James Hetfield, sångaren hade råkat på nåt så pass allvarligt att han var på väg till sjukhuset medan Lars Ulrich stod inför ett fullsatt Globen, beklagade att de inte skulle kunna genomföra konserten;
-Believe me, you dont want me, Hank or Robert to sing for you.
he's got a point, the danish little man.
jag och Alex hade ju inte hört så mycket av den nya skivan, men tänkte att vi borde känna igen en del. annars hade vi ju haft en ambitiös plan att lyssna in lite under veckan. men ack så vi bedrog oss.
vi pallra oss skinnjacks-beklädda dit till 19.00, förbanden hade börjat spela,
men dem struntade vi helt och fullt i. mötte istället upp Alex pojkvän Tuben och hans bror plus hans brors flickvän. sen hade vi även sällskap av Alex bror som i sin tur lurat dit ett par kompisar.
tog en öl och en pizzaslice inne på en av Globens krogar och skildes åt för att inta våra platser.
tror du inte, att av alla platser som fanns så "satt" det 4 killar på raden nedanför oss som vägrade sitta...under i stort sett HELA konserten. Alex försökte vänligt få dem att sätta sig ner, men lönlöst, fick ett skratt rakt upp i ansiktet.
jag höll på att koka över av ilska, inte många vackra tankar tänktes just den första delen av kvällen. kändes som man sjönk ner på sämsta nivå möjliga och jag hoppades att det inte skulle pågå alltför lång tid, att de efter några låtar skulle bli trötta i benen och sätta sig ner (som de flesta i de sektionen gjorde)
såg ju inte ett dyft förutom deras fula svajande arslen. knappast någon annan på mongosplatserna som såg nåt heller. jag och Alex sa åt en vakt där, hon svarade att hon skulle kolla vad hon kunde göra. men tillade också att - de lär nog inte lyssna ändå. och - det ser ut så i hela arenan.
när hon återkom vinkade hon med Alex och de försvann genom dörren ut till korridorerna för att kunna prata ostört, jag drog genast dit jag med eftersom jag ansåg att det gällde ju mig,
ville säga ett och annat.
lugnade ner mig så gott jag kunde även om bristningsgränsen var nära och hävdade att -jag har betalat massa pengar för att se Metallica och inte ett par ryggar, att jag förstod att killarna inte ville sitta eftersom de i sin tur inte skulle se nåt...för ALLA stod ju upp. men då tyckte jag att det borde göras om i placeringen av hcp-platser eller ombyggnad för detta var liksom inte acceptabelt.
jag hade god lust att ta kontakt med media eller på nåt vis uppmärksamma detta oerhört kränkande och nonchalanta hantering av platserna. det är ju handikappplats av en anledning. annars kunde jag ju köpt vilken biljett som helst, hade sett lika mkt.
efter ett tag kändes det bättre, när en av killarna vände sig om och faktiskt såg mig, de hade inte ens vänt sig om tidigare. jag tror han ångrade sig lite, för han frågade mig om jag såg nåt och fick den brighta idén att jag skulle hoppa upp på hans rygg.
skämtar han med mig?
där stod han och vinglade, inte fullt så nykter.
aldrig i livet!
sedan erbjöd han sig "vänligt" nog att ta kort åt mig.
det ekade högt i mitt huvud;
-jag tar asbra bilder själv, tack, bara ni idioter kunde sätta er ner!
istället svarade jag;
-nej, men kan ni inte sitta ner? ni är de enda som står upp.
fick hur som helst en hel del ritkigt bra bilder på bandmedlemmarna och i det stora hela så kändes allt väldigt bra efter konserten. nice att äntligen fått sett Metallica, var liksom en grej jag bara var tvungen att göra innan jag dog.
check!
en ruta till ikryssad på det mentala life-achievement-listan
fredagen var också kalas-bra då vi äntligen firade Johanna som fyllde 20 för flera månader sen. vår present var en helkväll med gratis middag och clubbande. vi var tre som delade på detta, så det blev helt okej summa.
käkade på Mongolian BBQ och slutade på en gayclub i slussen. mkt trappor och helt fel för hunk-spaning, men rejält dansandes blev det. fortfarande lite i chock att jag inte blev slut av allt rörandes på stackars kroppen. men träningen kanske har gett lite resultat ändå? även om man bara lyft minihantlar, haha.
orkar mer och är piggare? vad vet jag.
var nära att det inte blev nån utgång alls för min del.
en migrän hade den larviga smaken att attackera mig från onsdagen och fram till fredagen.
inget verkade hjälpa, inte ens alvedon och en ipren (sägs vara det starkaste smärtstillande du kan ta receptfritt). började nästan smått bryta ihop där på fredagsförmiddagen när jag insåg att jag kanske skulle få ställa in. fasade inför vad som skulle ske om den inte gav med sig till lördagen då jag skulle på heavy metal konsert... hm...
2 treos blev min räddning och jag blev plötsligt normal.
God bless TREO!
söndagen ägnades åt lite filmtittande och slappande som brukligt.
Dollhouse - en ny serie jag testat. den är väl helt ok om man har lite tid att döda. men inget wow.
// Fatty - the hard rock cat