tror det är nån slags fas.
odentifierbar, varken härlig eller hemsk.
nåt slags rum av vakuum.

ibland slås en dörr upp på vid gavel, det blåser in allt möjligt
sen stängs det lika snabbt igen.

öppen, stängd, öppen stängd.

stressande, förvirrande, men sen...

ro

livet just nu är lika flummigt som de där raderna här ovan.
o ibland känner jag mig lika liten som de här bokstäverna.
kanske t o m mindre.

men det rer sig.

säkert.


// Fatty - diving