grieve

telefonen ringer.
en kvinnoröst säger att hon ringer från ett sjukhus, minns ej namnet nu
hon säger att min vän ligger inlagd och har väldigt ont.
tankarna snurrar och jag undrar vem som har råkat illa ut nu då?
blir rädd, får ont i magen och jag försöker få ett signalement.
rösten säger inget namn men försöker beskriva henne.
jag kan inte för mitt liv förstå vem det är...
börjar undra om det är nån som skämtar med mig, inte för att det nånstans skulle vara roligt att skämta om en sån sak.

sen börjar jag förstå vem det är och vid ett senare tillfälle pratar jag med min sjuka vän och hennes röst är svag och hon hostar till ofta.
-det hjälper inte längre, får hon fram...och jag förstår precis vad som kommer att hända.
magen knyts, ångesten kryper och jag börjar gråta, ljudligt.

jag öppnar upp ögonen.

jag ligger i min säng, klockan är 05.45 och sänglampan är fortfarande tänd sen jag varit uppe och värmt vetekudden. smärtan av min envisa irriterade magen gjorde så ont att jag vaknat så jag var tvungen att dämpa den med hettan.
mina ögon är svullna och det känns som jag gråtit hela natten, men troligtvis bara 5 min i verklig tid. mitt inre är fullt med sorg och även om jag inser att min vän inte är döende på riktigt...så var känslan så obehagligt stark.
det är inte ofta jag har vaknat upp gråtandes.
kan nog räkna dessa tillfällen på en hand.

resten av morgonen och förmiddagen var jättekonstig.
i taxin hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna, hela vägen in till jobbet.
men sen släppte det mer och mer.

nu är känslan borta.
men minnet är kvar av en fruktansvärd morgon.

...


// Fatty - awake