Ok, jag är ingen lojal bloggare. Det blir alldeles för långa pauser mellan inläggen. Skulle aldrig orka blogga som de där blogg-blondinerna. Å andra sidan så skulle jag inte ha nåt liv heller om jag stup i kvarten måste uppdatera allt som sker. Har de nåt liv eller kommer de minnas sina år genom sina inlägg och pose-bilder? Well, de är iaf ihärdiga, det kan amn inte ta ifån dem.
Jahapp, här sitter man i TV4-huset och jobbar och sliter :P
Övervakar diverse kanaler som samarbetar med fyran (dvs Canal 9 och Canal 7, TV4 Fakta, TV4 Fakta Norge, Guld, Film, Sci-Fi, Sport & TV400). Idag har det varit lugnt, det enda action var när jag körde Vinnare Plus, en återkommande grej varje vardagskväll. En rutinsak.
Tack vare Mats, en av mina lärare på Kagge, så blev jag rekommenderad att söka. Gick på intervju strax innan sommarlovetoch kände i magen att det gick riktigt bra och hejsan hoppsan, jag hade rätt. Det var ju bara sjukt bra, för jag ahde inte fått ändan ur o sökt nåt sommarjobb. Visste inte riktigt vad jag ville då heller, kanske behövde ledigt efter en jobbig höst och bara vila ut och slipa på ex-jobbet i lugn och ro.
Men nej, det behövde jag tydligen inte. Livet ville nåt annat och lika glad är jag väl för det.
Peppade skallen och förberedde mig för en galet jobbig sommar med tunga pass och sliten känsla i kroppen. Men jag skullle klara det för att jag visste att det var under en kortare period. Självklart också för att det gav rejält med cash!
Jag har ju aldrig någonsin i mitt liv... tror jag...iaf inte sen olyckan, varit såhär upptagen. Jag har aldrig jobbat så mycket och har aldrig haft så lite tid för annat, som jag har haft sen jag börja plugga i höstas.
Det konstiga är att jag faktiskt inte känner mig sliten eller stressad. Visst jag behöver säkert semester och längtar efter ledigt, men det är långt ifrån den bilden jag målade upp för mig.
Har inställningen att det kommer bli en liknande höst, om inte värre nu när ex-jobbet hägrar över en som en osalig ande och måste bli klart. Mentalt är jag förberedd, så om det blir softare så är det ju bara bonus.
Stackars Roger som fick ta en del smällar under det här första året. Jag är glad att jag hade honom som stöd när jag var som värst. Alex, fick också pröva sitt tålamod. Hon bodde hos mig fram till bara för ett par månader sen. Det var skönt att ha alltid ha någon hemma, någon som kände mig. Men nu har hon äntligen efter 2 år hos mig, fått tag på ett alldeles eget ställe. Jag unnar henne verkligen det efter allt tjafs hon gått igenom. Saknar vår tid ihop, men allt har sin tid och det var dags att gå vidare.
Bodde på skolan till en början, men längtan efter kärleken från mina nära och kära, plus de skitiga logement-köken drev mig tillbaka till Farsta, bara efter ett par månader.
På Kagge var det bara massa nya ansikten och de fick aldrig riktigt se mig. Bara seriösa skol-fia. Hon var tråkig, tyst och osäker. Så är det inte alls här, på jobbet. Det är nog första gången på länge jag kan vara mig själv. Vet inte riktigt hur det kommer sig. Det är som att jag sluter mig och vill göra allt korrekt och blir för seriös, även fast det enda jag vill är att kunna dra en skön historia och få alla att skratta eller låta dem se vem jag verkligen är.
Hoppas det andra året blir annorlunda.
Förra veckan var en riktig fullträff, då jag överraskade Roger med en hotellvistelse, middag o bio på kvällen, shopping nästa dag, av vad han än må hitta och behöva. Han fyllde år och jag ville fira honom ordentligt. Det var ett lyft och vi kände båda att vi behöver kravla oss ur vår lilla håla lite oftare. Lättare när båda är lediga samtidigt dock. Kanske blir enklare framåt hösten/vintern.
Funderar på att ta en mini-semester till Arboga i helgen. Hälsa på mamma & pappa (utan kamera och film-team denna gång). Ska bli väldigt mysigt.
Om en halvtimme kommer min taxi och jag får åka hem.
Imorgon är jag ledig.
I'm SO worth it!
P.S texten känns en aning splittrad och ostrukturerad, men bare with me.
// Fatso - signed and delivered
No comments:
Post a Comment