Happiest blog in the whole wide world (plus uppdatering)

Detta skulle bli en glad blog i år o mindre gnäll, hade jag bestämt.
Vet inte hur bra jag lyckats med det.
Men det är aldrig försent att jobba på den saken.

Tack för allas stöd, det är fortfarande ledsamt och jag tänker hela tiden på den lilla krabaten, ibland fylls mina ögon med tårar bara jag ser hans matskål eller inser att han inte ligger under nån filt nånstans eller i väskan under sängen där han älskade att ha en stund för sig själv.

Charlie verkar ta det hela bättre än jag men visst har han blivit lite "mammig". Han får sova hos mig och är mycket mer gosigare än förut. Kanske känner han extra behov av närhet då hans vän inte är hos oss längre.

Nog med sorgligheter. Man får försöka ta tag i vardagen trots allt...vad mer kan jag göra?

Igår började jag lite smått att forska om jobbmöjligheter igen och slängde iväg lite mail, ett även till advokaten med undringar om lite grejer.

Har börjat städa upp och tvätta lite efter gästen från förra veckan. Diesel hann lämna en trevlig revirpöl på gäst-sängens täcke så det kändes som det var dags att agera. Drar lite på smilbanden då jag känner en viss rättvisa i att det lilla livet iaf hann göra livet små surt för den besökande vännen som senare skulle bli Diesels "bödel".

Orkar inte snacka om det där något mer nu. Vill radera bort söndag och måndag.
Poff, borta!

Ikväll var det planerat att ta den där middagen jag fick i present av S.S, Mike och P. Den sköts ju upp en gång tidigare, för att jag var knäpp i munnen. Men nu verkar det som att det kanske får skjutas upp igen. P var inte riktigt som han skulle. Spännande och se om denna middag nånsin blir av. Haha.

Annars finns en back-up plan.

Nu ska jag hänga upp täcket och sen kanske det är dags för lunch. Min mage säger nåt om att det är dags...så
...better follow orders then.

Funderar på att ändra hela mitt bloggande, ändra riktning eller så.
Får se... I'll get back to you.


~*~


// Fatty - still acing


...ville bara tillägga att en kvinna i samma byggnad mig ringde nyss och berättade en del lugnande tips och gav mig råd angående Diesel. Hon hade haft katt i över 35 år så hon satt på en del erfarenhet. Hon trodde absolut inte att Diesel hade frusit ihjäl då katter kan tåla en hel del kyla, plus att de är väldigt smarta osv. Hon tyckte jag skulle ringa polisen, anmäla honom försvunnen. Många som hittar katter (särskilt omärkta) hör av sig dit, så kan de sen kontrollera och jämföra med de anmälda försvunna.

Ringt o fixat det nu. Hoppet tändes och jag blev jätteglad för att kvinnan ringde. Hon hade kikat runt själv men tyckte jag skulle bege mig ut särskilt kvällstid då oljuden lagt sig, för att ropa på honom. Diesel behöver höra min röst och kommer förmodligen endast fram då. Kanske är vissa saker självklara för många men jag är ovan och jag har lärt mig en hel del nu och jag hoppas att han är där ute eller att nån vänlig själ har släppt in honom nånstans.

Än så länge har ju ingen hittat nån ihjälfrusen eller överkörd katt, så...
Jag ger inte upp än inte.

Lite gladare nu...faktiskt.


// Slut på Tillägg