stomach-stretching

mätt sen igår
vi var på Berns, jag och några kollegor och åt för Scandics räkning.
det tyckte jag var en trevlig sysselsättning.
det kom in mat hela tiden. vi hann inte riktigt med.
sen kom smällen, UFFA!
stopp, det går inte ner mer
jo lite efterrätt, men sen var det omöjligt.

ikväll ska jag käka på Noodle House, hoppas på att bli hungrig tills dess.

idag drar kombo till lilla L-A. så jag får en ensam-helg.
Annika är visserligen uppe i storstan, men får se om man ser röken av henne...

annars räknar nästan hela Sergel ner för min och Annikas skull, då vi drar om 7 dagar...
det ska blir fantastiskt, underbart skönt.
ingen är värd det mer än vi. INGEN.

happ, det händer väl lite grejer men vet inte vad som känns aktuellt att ta upp.

jag var på bio med Alex, the-non-combo, på "låt den rätte komma in".



måste säga att jag blev lite besviken. vill läsa boken, tror på mer utbyte där.
filmen kändes platt, flummig och hemlig.
men den var välgjord, älskade 80-tals känslan och scenografin.

finns fler filmer värda att se absolut. blir nog mer bio framöver i vinter.

nästa vecka blir kort och rolig.
ska på champagneprovning, också med jobbet, på NOX.
spännande att få lära sig mer om bubblornas dryck.

sen bär det ju av på torsdag natt/fredag tidig morgon.

ska ta tag i den där utmaningen som Joho så vackert gav mig, men behöver nog sätta mig i hemmets lugna vrå och tänka till lite. kurar bakom repan just nu och är inte fullt avslappnad och fokuserad på uppgiften.

fy vad mätt jag är...
helt förstörd...
dumma goda mat...



// Fatty - there's no stop when it's taste good

3 födelsedagar och ett par bröst på vift


first things first: Grattis Holtz! a k a Lotta, kära syster. (jo jag har grattat på riktigt också, jag är inte helt usel som syskon)

halvligger i min älskade soffa med lappen i knät.
Pretty Woman står på i bakgrunden.
har tvättat så jag har lite jobb-kläder i morgon.

helgen var full med magknips-skratt.

men vi backar bandet till torsdagen, då min äldsta och bästa vän S.S fyllde år.
hon hade bjudit in alla närmaste på god middag hos sig i Årsta.
underbar lasagne, provade dricka rött även fast jag vet att magen inte brukar tycka det är nån bra idé. men det gick bra. ett glas gör ju inte så mkt.
good to know.
annars är det ju väldigt gott till ost, de få ggr jag tar rött.
är inte så mkt för att dricka vin till maten överhuvudtaget, men ibland så funkar det.
well.

måste bara by the way inflika att jag har införskaffat en "unique bra" som jag var tvungen att testa dagen till ära. idén med denna underbara b:h, om man nu kan kalla den det är att inga band behövs och det är en bar rygg.
-hur i hela friden går det ihop? undrar kanske en o annan. jo...



det består av två silikon-kupor som är gjorda så att de fästes direkt på behagen och hakas sen i varandra, som en framknäppt variant.
man tänker ju genast, hur kan det nånsin funka? det lär ju inte sitta kvar där det ska.

men döm av min förvåning av hur säkert och bra den satt under hela kvällen. jag var väldigt skeptisk till en början och det var knepigt att hitta "rätt läge". men övning ger färdighet.
helnöjd iaf över resultatet.

hur som helst, tillbaka till kalas-middagen.

födelsedagsbarbet fick iaf sällskapsspelet "Retro" av mig, som jag hoppas vi får nöjet att inviga snart.
har nog en spelkväll plus middag innestående fortfarande om jag inte missminner mig, som jag fick av Eyjey och S.S senaste födelsedagen...
eller vad säger du Eyjey? jag tror inte den har blivit av riktigt än.

fredagen blev rätt hektisk.

direkt hem och packa efter jobbet för att sedan möta upp Alex vid stationen,
ta tåget till E-tuna och hälsa på Jenny, Alex barndomsvän från hemstaden Ludvika.
hon har också fyllt år, lite därför vi åkte dit.
Jenny plus en vän till henne mötte upp oss. vi lallade hem till J. som bjöd oss på god middag och goda drinkar i en hennes compaq-living studentlya.
det blev en hel del snack och skratt och uppdateringar.
klockan blev mycket och dags för piffande och dans inför utgång på en lokal krog. jag hade naturligtvis med mig mina nya "boobs" som jag kallar dom, fast det absolut inte är något annat än en "väldigt strapless bra".

jenny, alex and me and some pink panthers

vet inte vad som hände men jag hade nog roligare hemma i lägenheten, för på stället var det så varmt och så fullt med folk och en otroooligt slö garderobskö att jag fullständingt kräkte ur mig frustration.
nej, inte bokstavligt.
men nånstans när vi äntligen hade fått komma upp på dansgolvet på övervåningen och jag hörde musiken, glömde jag bort allt annat och jag fick dansa med mina vänner och skratta åt sjuka situationer som uppstod. som när Jenny dansades bort av en kille, Alex fick jaga efter och rädda henne.
eller som när mina "boobs" började röra på sig och inte alls ville stanna kvar. i panik fick jag åka in på the ladies och justera olyckan. det var tydligen alldeles för varmt för att de ville hålla sig på plats. tillsut så fanns det inget annat alternativ än att låta de stackars silikon-plättarna fara o flyga ner i väskan. "unique-bra" må vara strapsless men den är inte dansvänlig.

note to self: vid användning av "jelly-bh'n" ha alltid en extra med dig om danslustan rycker tag i dig.

lördag och söndag blev shopping, film och Tila Tequila - marathon.
skönt att vara hemma och bara umgås.

runt femtiden satt vi på ett tåg tillbaka till stortan.

Annika kommer hem snart, då vankas det girltalk på hög nivå.

ska nog fortsätta se klart på Richard Geres och Julia Roberts saga.


// Fatty - "boobless"

grieve

telefonen ringer.
en kvinnoröst säger att hon ringer från ett sjukhus, minns ej namnet nu
hon säger att min vän ligger inlagd och har väldigt ont.
tankarna snurrar och jag undrar vem som har råkat illa ut nu då?
blir rädd, får ont i magen och jag försöker få ett signalement.
rösten säger inget namn men försöker beskriva henne.
jag kan inte för mitt liv förstå vem det är...
börjar undra om det är nån som skämtar med mig, inte för att det nånstans skulle vara roligt att skämta om en sån sak.

sen börjar jag förstå vem det är och vid ett senare tillfälle pratar jag med min sjuka vän och hennes röst är svag och hon hostar till ofta.
-det hjälper inte längre, får hon fram...och jag förstår precis vad som kommer att hända.
magen knyts, ångesten kryper och jag börjar gråta, ljudligt.

jag öppnar upp ögonen.

jag ligger i min säng, klockan är 05.45 och sänglampan är fortfarande tänd sen jag varit uppe och värmt vetekudden. smärtan av min envisa irriterade magen gjorde så ont att jag vaknat så jag var tvungen att dämpa den med hettan.
mina ögon är svullna och det känns som jag gråtit hela natten, men troligtvis bara 5 min i verklig tid. mitt inre är fullt med sorg och även om jag inser att min vän inte är döende på riktigt...så var känslan så obehagligt stark.
det är inte ofta jag har vaknat upp gråtandes.
kan nog räkna dessa tillfällen på en hand.

resten av morgonen och förmiddagen var jättekonstig.
i taxin hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna, hela vägen in till jobbet.
men sen släppte det mer och mer.

nu är känslan borta.
men minnet är kvar av en fruktansvärd morgon.

...


// Fatty - awake

bring me back my mojo

halkade ur mitt flow av skrivande,
sånt som händer.

förra veckan hade jag en mysig afton med Eyjey på en ny favorit-restaurang. behövde verkligen det.
var så glad att jag orkade med det med tanke på hur jag hade mått bara nån timme innan.
det var nära att jag bangade.

på fredagen överraskade kusin Emma med ett besök i stan så hon och 2 kompisar till henne från V-ås hämta mig på jobbet och jag fick nöjet att rekommendera ett bra thai-ställe på söder.
vi drog dit, de käkade varmrätt och jag tog 2 förrätter. jamen jag hade klämt i mig fredagsfika på jobbet så utrymmet i magen var en aning begränsat.

alltid lika kul att träffa henne, blir så glad och upplyft av hennes smittande energi och skratt.

hur somhest tog vi en sväng förbi syrrans jobb, Alex var på väg hem från sitt kneg så hon snubbla in där bland alla soffor och bord (läs möbelaffär) och fick äntligen träffa syster-yster efter tre års vänskap med mig.
tiden var mogen.
skildes åt efter mycket tjatter.
vi grönlinje-åkare begav oss hem på tuben.

jag dog helt och hållet på soffan och Alex var övertygad om att jag inte skulle orka ta mig upp igen för utgång. kände att det inte var helt kört och försökte lugna den oroliga flickan. hon piffade för sig själv i hopp om bättre tider och piggare Fatty.

när min återladdning var klar hoppade jag upp och började vråla gamla Pandora låtar. som i ett slags 90-tal euro-rus krafsade jag fram gamla godingar som Mr Music Hits samlingsskivor. Carro, kombons goda vän och numera även min, dök upp och vi peppade upp oss riktigt bra.

aftonen fortsatte nånstans ute på Riddarholmen och det blev märkligt fast roligt, för mig.
vet ej vad som hände med mina väninnor men deras pepp hade runnit ur dem totalt och de ville bara hem. så det dröjde inte länge förrän vi satt på donken och mulade burgare (läs mellanlanding på väg till hoodsen)

lördagen innebar spaghetti och köttfärssås, som jag btw äntligen lyckades få till som jag minns den från barndomen. den eminenta middagen lagades till föräldrarnas ära som var på celebert besök. pappa körde nåt busslast till Stockholm åt jobbet och passade på att smuggla med mamma, för att ta en avstickare till söderförort och rädda en stackars dotter i nöd.

nu var det röjjardags och ett tag trodde jag att jag skulle behöva flytta.
inget var längre där det borde vara och det kunde inte läggas tillbaka dit det skulle vara eftersom vi tog bort platserna (läs hylla och skrivbord) där sakerna en gång hade varit.

men oj vad green room blev stort.
Alex blev nästan mörkrädd med tanke på att hon skulle få sova där all by her lonesome.
sen fick middagsbordet äntligen sin efterlängtade polare. låt mig presentera kromad klotlampa numero deux i dansk design.
pappa och mamma satt och skruvade muttrandes och fixade, tillslut fick de upp lampan, även om jag inte kan ha soffbordslampan tänd samtidigt så är det ändå ett steg i rätt riktning.

applåd ömma mor och far. uppskattat ska ni veta!

söndag blev blöt och en smula kulturell.
jag och Alex, nej inte kombo utan en annan manlig variant, tog oss en titt på uställningen "lura ögat, fem seklers bländverk" på nationalmuseet. sen rusade vi våta som dränkta katter till närmsta café i kungsan och delade en blåbärsmuffin.
tänkte ta en bio, men det fick bli en annan gång.

kom hem till min kombo istället och myste resten av kvällen.

igår var det ju upp och hoppa igen och idag likaså. thrilling.

får se vad helgens bravader ger för efterdyningar.
vem vet och vem orkar spekulera?


// Fatty - no more, no less

some kind of Cinderella

sitter här hemma med mina kärnfria vindruvor och min gigantiska kopp te "lust och fägring".
det är efter lunchtid och jag är hemma från jobbet dag 2.

det hela började med att jag kom hem i söndags efter en underbart trevlig stund hos storsyster Li och hennes pratglada make och deras rara barn. lillebror med familj på var på besök därav den stora ansamlingen.

redan där började jag mot slutet få svårt att sitta rätt upp, trodde det var socker-överdos från bullarna som brukar kicka in ibland, men väl hemma igen visade det sig att min matthet och frusenhet var väl befogad. 39°c feber. jag har väl aldrig feber?
trams.

tre nersvettade sovlinnen senare och måndag morgon, tyckte annika att jag skulle stanna hemma även nästa dag (dvs idag, tisdag), så jag sjukanmälde mig. har ju lite svårt för det där, jag kan aldrig riktigt känna att det är ok att vara hemma en jobb-dag, men å andra sidan tittar jag ju sällan snett på nån annan som gör det. är man sjuk så är man.
nog om detta.

det var hur som helst en trevlig helg och vi nu "backar fram" lite.
fredag sov jag bort mestadels av kvällen (läs 18-21) men kompeserades genom att vara uppe till 01.30. tror jag såg lite Sopranos. som jag btw har sett klart nu. snopet slut. happ.

lördagen träffade jag Mike för första gången detta åhundrade. han har ju varit spårlöst försvunnen ett tag. drabbades av "girlfriend-syndrome". faslig åkomma det där.
tog ett glas bubbel på Ljunggrens och mindes att jag inte alls var där för första gången. vi var där ett helt gäng och såg på fotbolls VM eller EM eller vad det nu var, för ett par år sen eller tre.

well

drog vidare till kvarnen, bara för att jag sen vid midnatt, likt Askungen skulle bli övergiven av min gode vän, för en ny donna han tydligen träffat ett tag. han skulle möta upp henne bara för att säga god natt och sen gå hem. eeeh? whats up with that Mike?
eftersom jag äntligen hade lämnat min borg vägrade jag gå hem så jag stannade envist kvar och hade otroligt kul med några holländare som båda presenterade sig som Sander.

livets läxa vecka 39: du behöver inte ha tråkigt bara för att alla andra vill gå hem.


// Fatty - mingelmaster

élp, I need élp

skulle behöva lite handtag nu,
lite krafttag.
nån som kunde hjälpa mig med min extra-rulle som ska tillbaka till HMC (HjälpMedelCentralen).
lite svårt att ta med sig en rulle i hissen när man själv precis får plats i den.
skulle behöva få hjälp att rensa Alex rum, bli av med lite möbler som skulle åkt ut för längesen.
skulle några päron eller syskon kanske kunna assistera?
tänkt ringa hem ett par ggr men det har liksom bara inte blivit av.

jag stressar upp mig för lätt.
det är inte bra.
blir frustrerad.
aggressiv och irriterad.
det är härligt att vara med mig då.
ibland blir jag lite väl trött på mig själv.

kan jag bara inte låta saker vara?
låta bli?
let go?

oh nooooooo.

jag ska konfrontera,
älta och analysera.
till en viss punkt är det ju bra och sunt.

sure man blir äldre och visare, förhoppningsvis coolare (?)
...med det menat att man kan faktiskt give a rats ass angående andras åsikter och hur saker ska vara,
på ett bra sätt.
mer avslappnad och så.
fast ibland känns det som nojjigheten växer ju mer man lär sig om livet och hur galet allt faktiskt är ibland.

hm...nu har jag glömt vad jag snackade om från början.
det är ju bra när man kan snacka bort sig själv.
grattis.

jo, mamma o pappa. ni kanske vill komma upp till storstan o passa på att träffa Patrik och Matilda som är på besök?
eller har ni fullt upp i helgen?
jag skulle kunna be Alex rensa upp lite så skulle ni kanske kunna hjälpa mig få ut allt skräp därinne?
kanske bäst och ringas ändå.
Alex åker nämligen bort till Ludvika under helgen så det kanske är smidigt. well...
som vanligt med den här familjen har man ju bra framförhållning.
runs in the family...

ok, helgen i korthet,
det var ett stort gäng som drog iväg på ölmässan i Nacka Factory i år igen och det var riktigt kul.
jag ville dock mest äta, haha.
hittade praliner, ölkorv och rotfruktschips bl. a
sen kände vi oss lite spontana och galna och tog en limo in till stan.
jag sms:ade Annika som vi skulle plocka upp på väg till cluben;

"vi hämtar dig med limo. en vit. en babe ska hämtas med klass"

-ni är störda, blev hennes svar.

sen blev det dans all night long på ambassadeur.
kan tilläggas att jag lyckades med bedriften att få platt däck där på dansgolvet tack vare nån ärthjärna som krossade en flaska. många varma hälsningar riktas till denna person, -whoever you are. du borde personligen få komma och byta mitt däck...inte förrän på tor fick jag tid att få det lagat! (borde det inte finnas en slags akuthjälp? känns som frågan allt oftare ploppar upp)

"haltade" oss vidare i a f till burger king medis, sen taxi hem som Annika pröjsade, hennes fot var inte glad så hon vägrade gå en meter till.

söndag lyftes inte många fingrar vill jag lova.

måndag försov jag mig ca 10 min men de hann jag ikapp så det blev inga konsekvenser jobbwise.
jag, min nöt hade glömt ställa klockradion, den vilar på helgerna. det enda som hände var att min puls möjligtvis höjdes några snäpp en kortare stund. så spännande livet kan vara.
efter jobbet drog jag hem och avslutade säsong 5 på Sopranos och lite smått på säsong 6, börjar bli biten igen. nu är det dramatiskt, men ändå ganska så tragiskt. man skulle kanske börjat räkna begravningarna från början?

nästa serie tror jag får vara lite gladare...

Arrivedercci!


//Fatty - wants to move things around

look at the stars, look how they shine for you

när man såg ut över folkhavet, hundratals människor med händerna upplyfta
i skenet av spotlights och gröna laserljusstrålar plus en och annan mobildisplay
och chris geniala pianospel fyllde öronen med ljuva toner
tillsammans med hans ibland raspiga röst, men ändå klockrena stämma,
ljöd ut över globens alla sektioner.

då insåg jag: detta är den bästa konsert jag varit på

detta slår justin, det slår eminem
kanske inte så otippat tycker en del
men för mig som aldrig kan sitta still när hiphop spelas
för mig - Fatty, är det stort.

att detta band
slår knockout på varenda konsertminne jag bevarat.
det är inte illa.
inte alls.

vi skippade förbandet.
nä, käkade på en indonesisk restaurang mellan gullmars och globen istället.
snurrade några varv innan vi hitta varann och käket.
läs arenavägen till gullmars, gullmars till globen och så en sväng till innan vi kom rätt.
men det ordnade sig tillsut, trots hjärtklappning och migrän, vilket btw försvann spårlöst sen.
inte visste jag att en fet konsert kunde vara botemedel för besvärande huvudvärk.

hur som helst,
väl under måtliden var vi inte särskilt hetsiga utan det fick ta den tid det tog.
skönt faktiskt.
det var som om tiden stod stilla där, för vi hade plötsligt inte så bråttom längre när vi såg på klockan.

sen fanns det ju of course irritationsmoment under kvällen, när vi tagit plats för att njuta av bra musik.
som när folk skulle envisas och ställa sig i trapporna och därav skymde sikten för mig som satt ner vid sidan om. oftast räckte det med ett pekfinger i ryggen på dom, lite handviftningar och diverse grimaser, så flyttade de automatiskt på sig.

höjdpunkten var ändå när hela bandet lämnade scenen, alla stod som frågetecken: -var tog de vägen?
sen såg man hur folk började springa åt en viss riktning, nere på parkett.
plötsligt fick jag syn på en av bandmedlemmarna och jag pekade och visade Alex. de börjar springa upp i trappen och sen in mellan raderna. nästan längst bort från scen ställde dom sig och började lira.
chris presenterade trummisen som fick sjunga en sång och alla applåderade och tjöt

"you sing very beautifully here in Stockholm, it's true.
if I thought you were shit I would say so."

ödmjuka och skönt flummiga - that's Coldplay


//Fatty - viva la vida