nu bör det bara gå uppåt

Om jag sitter framåtvikt med överkroppen lutad över benen, med nymicrade värmekudden pressad mot bröstet så gör det inte lika ont. Men det slutar inte. Trots tabletter, smärtstillande, mannagrynsgröt, vitt bröd...det gör ont och har gjort det sen klockan 03.00 inatt.

Stannade hemma. Detta var droppen. Tänker inte sitta där och pressa fram glada och artiga godmorgon-hälsningar till blivande hotellgäster.

Men men...det känns lite bättre nu. Hopppas det fortsätter så.

Surt bara att sista dagen på månaden skulle bli en sjukdag. Hade klarat mig så bra från såna nu på sistone. Aja, jag kan ju verkligen inte göra något åt detta så...ska sluta obsessa.

Igår var jag duktig och fick bort diskberget sen festen. Plockade ner rena tvätten och satte papper i pärm. Fick nån slags släng av effektivitet där emellan lättjan och frosseri. Trevligt.

Solen lyser minsann. Det är ju synd att man inte är så outdoorsy. Annars hade man tagit en promenad. Ja det är synd när man inte är lagd åt det hållet. Men man kanske kan bli, om nån smittar mig.

Granen är kvar, förra veckan lyckades Charlie väcka mig med att välta den för andra gången. Det måste ju ändå räknas som ganska fantastiskt att den bara åkt i backen 2 ggr sen början av december. Jag hade absolut räknat med mer kul-kras. Men ack så jag bedrog sig.

Ska nog se lite film. Behöver distraktion.

Känner mig smått lustig, sittandes här dubbelvikt, skrivandes med lapen nere vid anklarna. Vilken tur att ingen kan se mig nu.

Btw....tycker det kommenteras alldeles för löjligt lite.
Det är ju såna små detaljer som gör bloggandet till en fröjd.


/ Tjockiskatten, ihopvikbar o klar för film-eskapad

drömmar och dans...

Jag har en dröm eller kanske ska jag säga en bild av mig själv sitta nånstans där det är öde, tyst och lugnt, kanske vid en strand, på en bungalows terass i södra asien eller kanske på en brygga vid en liten spegelblank sjö ute i svenska skogen. Där ute i ensamheten skulle jag i alla fall skriva på min bok.
Jag har länge i många många år velat skriva åtminstone en, vad den ska handla om vet jag inte exakt, men det finns en hel del av mitt liv man kan plocka av och bara skriva. Sen om nån skulle vilja läsa är en annan sak. Jag har bara den drömmen, att skriva en bok, få trycka och publicera den och ha en ute i bokhandeln.

Det vore nåt.

Men jag har väl en slags romantisierad bild av hur det skulle vara när boken kom till, just som i mina bilder. Att om jag bara fick min plats och min tid avsedd för boken så skulle jag vara så inspirerad och skriva mängder med sidor dagarna långa och rätt var det var skulle det ligga en hög A4-ark, gärna med ett snöre lindat runt och den skulle bara vara klar, sådär bara... Jag vet att det inte riktigt går till så eller att det för min del ens skulle vara i närheten så enkelt, men jag gillar den bilden...

Sitter här och drömmer mig bort, försöker ignorera den tredje spänningshuvudvärken denna vecka och den molande värken mellan revbenen.
Envisa magkatarr.
Nu ska jag vara duktig, jag måste låta bli snacksen...måste vänta tills allt känns bra igen under en längre period än bara nån dag. Men jag blir ju bara så glad att jag kan äta och då gör jag det.
För det är verkligen inte kul att ha ont hela tiden, få illamåendeattacker och känna mättnadskänsla efter två tuggor.
Mannagrynsgröt funkar väldigt bra till att lugna värken. Tyvärr är mjölken slut och jag är för lat för o handla nåt nu. Har medicin som funkar efter några dagar, så det är bara att ha tålamod.
Ha! Jag? Tålamod? Har ni hört nåt så dumt?

Var ut igår kväll med S.S o dansade på båten :)
Men först sörplade vi en jordgubbsdrink på folktäta Anglais. Man måste ju utnyttja personalrabbatten.

Samuel L var där och det var kul att ses efter några år. Vi har ju gått på samma skola i gymnasiet och han har efter 10 år i hotellbranchen, där han bl a har varit restaurangchef både här i stan och i London och träffat många intressanta världstjärnor, beslutat att lägga av. Han ska sluta. Ja, jag som bara jobbat ett år än så länge förstår absolut att han vill göra annat. Det är slitsamt, stressigt men säkert förbaskat kul. Annars skulle man nog inte bli så långvarig.

Träffade på Mr P's kusin Åsa en sväng och hälsade. Kul att stöta på folk man känner när man går ut i storstan, det är då man börjar känna att man faktiskt har gått o blivit en äkta 08:a. Nu har man bott så länge i denna lilla storstad att man springer på folk man kan heja på. Fast det hände redan för några år sedan. Men ändå...det är lite smådtadskänsla över det hela.
Gillar det.

På båten var det flera kända ansikten. "Grannens" brorsa och deras polare. Det är Sofias granne som också går under nicket "Granne" och för att bara förvirra det ännu mer så har Sofias "Grannes" brorsa gått och blivit MIN granne, det är ett lite roligt sammanträffande.

Nåväl, vi dansade i konfettiregn, nån satte en röd plast-hatt på mitt huvud, gav mig en blomgirlang runt halsen och stoppade en neonstav i min hand. Wiee, party på hög nivå.
Det var så mycket folk att de övre garderoberna blev fulla, alla nyanlända fick gå ner under däck och lägga in sina jackor där.

Drog hem runt 0.300, kändes lagom då stället stänger 05.00.
Kanske orkade man sånt förr, men jag vet inte...jag gillar min säng så den vann i allafall inatt.
Är ju inte 20 längre precis.
Fast ibland kan man nästan lura sig själv att tro det.
Sen finns det alltid en morgondag och vem vet vad som händer då?


/ Fatcat with the partyhat

januari-junk

Jag ska aldrig mer byta mobilnr. Aldrig nånsin. Jag ska ha med mig mitt Tele2 abbonemang in i graven. Aldrig mer ska portering finnas i mitt liv. Det är det mest värdelösa tidsödslande crap som finns och alla teleförsäljare kan ta sina arslen och dra den baklänges nånstans där det är vasst, om och om igen.

Sitter i min nya vardagsrumslampas skumma sken, den hänger över mig, den har dimmer.
Tack bror för pusslandet med det där bolia.com-shabraket. Vacker och väldigt, väldigt hög.

Satt tidigare ikväll och valde ut ca 20 filmer på ginza för att sedan ångra mig och logga ut.

Har fortfarande inte städat bort granen, så det ligger julgranskulor runt om i lägenheten för Charlie tycker tydligen det är roligt att placera dem där. Jag tycker det är mindre kul.

Glömde berätta om min fest. Vi blev väl runt 25 pers och det slutade tidigare än vanligt. Kanske för att smörgåstårtorna tog slut så inåt skogen snabbt. Eller så var folk ovanligt vuxna och tråkiga. Välj själva. Jag hade iaf kul, det är nog det viktigaste. I o f s kom det några eftersläntrare vid ett-tiden då de sista precis skulle hem. Själv trodde jag det var några grannar som ville klaga, men det hade varit ganska konstigt då jag spelade väldigt tyst, för att vara partaj that is.

Står inför lite huvudbry vad jag ska göra i helgen då det finns möjlighet att följa med ner och hälsa på systra mi på sjukhuset...eller om jag ska vänta. Frågan är ju också väldigt avgörande ifall jag får ledigt fredag. Skulle inte vara helt omöjligt att faktiskt få åka, under omständigheterna som råder.

Vill ju vara där, på nåt sätt.


/ Fatty frowns at Telespar

inte fullt så pissigt...

Var dags att ha lite goda nyheter också, annars kan man ju lika gärna gå och hänga sig.

Idag hade jag möte med min närmsta chef, personalchefen samt min handledare från arbetsförmedlingen. Nu ska det äntligen bli av, ökar till 75% från den 1:a februari. Yey!
Ska testa i 2 månader och se hur det går, är det no prob så kör vi på bara. Skönt att ha mer att göra, hinna umgås mer med mina kollegor och få ta på mig fler arbetsuppgifter.

Apropå möte, dags att bestämma också när intervjun ska bli av. Omslagsbilden har ju redan fotats...gaah...men spännande. Inte varje dag en tösabit får vara en covergirl.
Well.
Ser ut att bli nån gång nästa vecka. Ska försöka skrapa ihop lite vänner som är sugna på att dra ut och dansa kanske.

Ett förslag till alla familjemedlemmar. Dags att uppdatera varandras mobilnr, e-mails etc. Efter alla år känns det som att man har fem olika till varje syskon och förälder. Bara jag som har samma gamla. Men jag har ett nytt (tillfälligt....ja men jag orkar inte dra den storyn...) mobilnr. För alla som känner sig manade, lämna in en intresseanmälan.

Mina tankar och böner är hos dig min kära syster. Hoppas få hälsa på dig så fort det går. Stora kramar från en liten syster.


/ Fettiskatt lever på hoppet

pissdag

13.55 fick jag ett samtal från Lina. Det var inga roliga nyheter, världen stannade för en stund och jag hörde knappt, minns knappt nu heller vad hon faktiskt sa. Snappade bara upp det viktigaste.

Just nu känns det mesta ganska töntigt och meningslöst och man undrar var världen är på väg.
Som sagt, detta år kunde börjat bättre... 2008 har du nåt bra o komma med så trolla fram det nu, för orken börjar tryta...

blir inte mer än såhär just nu. lusten försvann.

/Tjockiskatten lyfter på hatten

anyday now...


Nu har jul, nyår och även min födelsedag passerat.
Kanske tid för lite vanlig vardag nu? Det välkomnas iaf av mig, thank you very much.

Tack alla som dök upp i lördags. Verkligen.

Året har inte börjat på det mest utlimata sätt och vissa saker önskar jag var annorlunda, men det finns än tid att få rätsida på 2008.

Skriver inte lika roligt som storasyster och jag är inte lika flummig och kryptisk som storebrodern och jag har inga bebisbilder att trycka upp i nyllet på folk som babybro. Men jag har ju min bitchighet och bitterhet jag kan ösa lite över er alla så ni alla kan känna er lite glada över att ni slapp vara jag. Eller nåt.

Annars då? Jo tack jobbar på hotellet, det är ganska lugnt än så länge. Man får vara glad att man är tacksam.

Nu ska jag sega vidare i soffan och hoppas på att magkrampen känns mindre imorgon. Men den här gången får jag skylla mig själv. Och det var det värt.

Nu ska jag också läsa "El Choco". Ha!


/ Fettot dammtorkar blogen.