drömmar och dans...

Jag har en dröm eller kanske ska jag säga en bild av mig själv sitta nånstans där det är öde, tyst och lugnt, kanske vid en strand, på en bungalows terass i södra asien eller kanske på en brygga vid en liten spegelblank sjö ute i svenska skogen. Där ute i ensamheten skulle jag i alla fall skriva på min bok.
Jag har länge i många många år velat skriva åtminstone en, vad den ska handla om vet jag inte exakt, men det finns en hel del av mitt liv man kan plocka av och bara skriva. Sen om nån skulle vilja läsa är en annan sak. Jag har bara den drömmen, att skriva en bok, få trycka och publicera den och ha en ute i bokhandeln.

Det vore nåt.

Men jag har väl en slags romantisierad bild av hur det skulle vara när boken kom till, just som i mina bilder. Att om jag bara fick min plats och min tid avsedd för boken så skulle jag vara så inspirerad och skriva mängder med sidor dagarna långa och rätt var det var skulle det ligga en hög A4-ark, gärna med ett snöre lindat runt och den skulle bara vara klar, sådär bara... Jag vet att det inte riktigt går till så eller att det för min del ens skulle vara i närheten så enkelt, men jag gillar den bilden...

Sitter här och drömmer mig bort, försöker ignorera den tredje spänningshuvudvärken denna vecka och den molande värken mellan revbenen.
Envisa magkatarr.
Nu ska jag vara duktig, jag måste låta bli snacksen...måste vänta tills allt känns bra igen under en längre period än bara nån dag. Men jag blir ju bara så glad att jag kan äta och då gör jag det.
För det är verkligen inte kul att ha ont hela tiden, få illamåendeattacker och känna mättnadskänsla efter två tuggor.
Mannagrynsgröt funkar väldigt bra till att lugna värken. Tyvärr är mjölken slut och jag är för lat för o handla nåt nu. Har medicin som funkar efter några dagar, så det är bara att ha tålamod.
Ha! Jag? Tålamod? Har ni hört nåt så dumt?

Var ut igår kväll med S.S o dansade på båten :)
Men först sörplade vi en jordgubbsdrink på folktäta Anglais. Man måste ju utnyttja personalrabbatten.

Samuel L var där och det var kul att ses efter några år. Vi har ju gått på samma skola i gymnasiet och han har efter 10 år i hotellbranchen, där han bl a har varit restaurangchef både här i stan och i London och träffat många intressanta världstjärnor, beslutat att lägga av. Han ska sluta. Ja, jag som bara jobbat ett år än så länge förstår absolut att han vill göra annat. Det är slitsamt, stressigt men säkert förbaskat kul. Annars skulle man nog inte bli så långvarig.

Träffade på Mr P's kusin Åsa en sväng och hälsade. Kul att stöta på folk man känner när man går ut i storstan, det är då man börjar känna att man faktiskt har gått o blivit en äkta 08:a. Nu har man bott så länge i denna lilla storstad att man springer på folk man kan heja på. Fast det hände redan för några år sedan. Men ändå...det är lite smådtadskänsla över det hela.
Gillar det.

På båten var det flera kända ansikten. "Grannens" brorsa och deras polare. Det är Sofias granne som också går under nicket "Granne" och för att bara förvirra det ännu mer så har Sofias "Grannes" brorsa gått och blivit MIN granne, det är ett lite roligt sammanträffande.

Nåväl, vi dansade i konfettiregn, nån satte en röd plast-hatt på mitt huvud, gav mig en blomgirlang runt halsen och stoppade en neonstav i min hand. Wiee, party på hög nivå.
Det var så mycket folk att de övre garderoberna blev fulla, alla nyanlända fick gå ner under däck och lägga in sina jackor där.

Drog hem runt 0.300, kändes lagom då stället stänger 05.00.
Kanske orkade man sånt förr, men jag vet inte...jag gillar min säng så den vann i allafall inatt.
Är ju inte 20 längre precis.
Fast ibland kan man nästan lura sig själv att tro det.
Sen finns det alltid en morgondag och vem vet vad som händer då?


/ Fatcat with the partyhat