1:a Advent

jag är vaken till 06.00 på morgon
4:e natten på raken
medicinerar förgäves
kurerar med mat förgäves
mår illa
migrän
ballongmage
magkatarr
hettande kinder
sprängande huvud
lever på vitt bröd, te och gräddfil
näringsdrycker, mannagryndsgröt
bubbelvatten

men;

inatt sov jag på andra sidan utan att må illa
utan att vakna upp för att behöva vända mig
det är sånt jag aldrig brukar kunna göra

Charlie väckte mig i mitt omvända dygn
kl 12.:50, krafs krafs krafs på sovrumsdörren
ur med öronproppar
dags att börja den nya dagen

tog slut på sita mannagrynen
även de sista stråna av spaghettinin till lunch/middag
ligger här nu på soffan i sin ordning
och undrar vilken film jag ska födriva aftonen med

väntar faktiskt på mail också...

nu ska Alex göra tortellini åt oss
min hunger är på återbesök :)


// Fatty - your light in the last novembernight

bak-dag

det är sent
jag är mosig i skallen efter ett serie-maraton.

var på återbesök idag och kolla märket.
det yttersta hud-lagret hade skavts av,
hon sa att det kunde vara en fördröjd följd av vad som ändå skulle ha hänt, med eller utan skyddsplattan som täcker över, som en slags extra hud.
hon verkade inte så bekymrad och de andra märkena sa hon var borta.
ska ringa igen på tisdag och säga hur det ser ut, så får vi se om sjukskrivningen blir förlängd.

vägde mig också, hade ju hoppats på att väga lite mer.
får äta upp mig under julen. inte för att jag förstår varför så många fettar till sig överhuvudtaget under den tiden.
så gott är det ju inte, julbordet.
och all godis och choklad...jag förstår inte hur man får i sig såna mängder, det blir alldeles för sött i längden.
man kan tro att jag borde förstå den där biten med att inte kunna äta måttligt.
men just julhelgen står för mig som ett stort frågetecken.

har sovit dåligt de senaste nätterna
magmunnen som smärtar och tabletterna jag äter verkar inte hjälpa.
så jag äter snälla saker med jämna mellanrum för att få bukt på det hela, plus värmer vetekudden.
den är en sann vän vid hög smärta.

om inte annat så somnar man tillslut av utmattning pga sömnbrist.

Alex passar upp på mig och fixar. det är som sagt tur att man har nån här hemma.
det är guld värt.
och hon läxar upp mig då och då när jag hoppar upp i rullen för att "bara" hämta nåt.
sötnosen är orolig för mig.

fick ett mail från en väldigt väldigt gammal god vän från förr.
blev otroligt glad och överraskad. oj, vad många år som passerat.
vore verkligen kul om vi kunde ses igen. så mkt att ta igen.
spännande. får se var och när det blir tillfälle...

borde väl sova nu än att ligga här o gnälla.
men jag blir ju inte särskilt trött av att ligga här all day long.
kanske kikar på nån film som igår...
har verkligen kommit efter vad gäller filmtittandet. mer serier som tar över nu.
roligare när man får följa karaktärerna en längre tid.

har fortfarande lie färg kvar sen semstern, men visst är det ironiskt
när man väl fått lite nyans på trynet, då ska man stängas in och blekna bort.
det är väl helt enkelt inte meningen att jag ska ha en frisk och fräsch ton.
min uppgigt här i världen är att se till så att alla andra känner sig bruna i jämförelse.
nån ska ju ha det jobbet också.

grejen är ju den att jag aldrig ansökte om det.
well, får se det som en gåva.

japp så gör vi


// Fatty - horizonthal

ge mig rump-implantat

happ.
lagom till man kom hem från semestern så ska man bli sjukskriven 14 dgr, dvs ca 3 vanliga veckor...
inget allvarligt fast ändå så är det det.
på semestern efter duschen kontrollerade jag för säkerhets skull att jag inte råkat ut för några tryckmärken.
men jodå, visst hade all solstols-sittandes och badande gett mig märken, på båda sidor. fick lite mini-panik. jag hade ju gjort allt rätt. suttit på dynan så mkt som möjligt, bytt sitt/ligg-ställning varje timme. ändå hade jag inte kunnat undvika dem.
beställde tid för kontroll och bedömning direkt vid hemkomst.

flashbacks till år 2000, febertoppar, antibotikakurer, såromläggning, infektioner, transplantation 2 ggr, sittförbud...it was a big mess. kämpade med det där djupa, stinkande, äckliga såret under en sjukt lång tid, tror det var ett år minst. det fanns bidragande orsaker som gjorde att det blev ett sånt extremfall just då, vilka jag inte kommer ta upp här och som inte inte finns kvar idag.
än är det ju inget sår och så ska det förbli. bara märken av grad 1.

avlastning, avlastning och avlastning som gäller nu.

flyttat ut till soffan och ser mina serier, bloggar och roar mig bäst jag kan.
denna vecka jobbade Alex kväll så jag har haft en del sällskap under förmiddagarna.
skönt, så det inte blir helt ensamt.

det är ju tur att man bor med nån, hur skulle man gjort om man varit ensam?

nä, nu har jag sån huvudvärk, dags att döda den med nåt piller.
yr i skallen. tror inte det är sunt att bara ligga här hea dagarna.
man känner sig ganska lat, onyttig och allmänt maktlös.
irriterande när man mår bra annars, bara arslet som ska bli friskt.

skriv gärna kommentarer. jag har ju inte så mkt till liv just nu.


// Fatty - not sitting on her ass

ARGUINEARGUIN, GRAN CANARIA

7/11 - 14/11
2008

Jag och Annika tog ett plan och flög oss till värmen.

lyfte 07:15


trötta, hungriga men förväntansfulla


första jag upptäckte när jag packa upp...solbrillorna var paj :(
så jag köpte nya :)

tydligt att det är första dagen...

halva semestern är ju frukost-buffén

vårt hotell

fluffiga kuddar


Puerto Rico, utsikt från strandpromenaden bakom hotellet

en mycket onaturlig look

nu känns det mycket bättre

middag på en av hotellets restauranger, La Casca

showen, vår kvällsunderhållning hela veckan

oväntat besök

autografer skrevs titt som tätt

det hördes lång väg när de började vråla ute på terassen

BBQ-afton på lördagen

behöver nog jobba lite mer på den där solbrännan


en glad Annika hade fått mer färg

lung och läpp träning

plask, plask

sån här lunch blv det varje dag, inte kexen dock

äkta soldyrkare

solning på Fatty-vis

ibland var det lite kulet, då åkte strand-hooden på

snart klar med "El Choco", läste ut den sista natten

sista middagen, grillad tonfisk och ris, längst fram vid show-scenen of course ;)

det var allt för denna gång, puss!

Fler bilder finns på Facebook, ni som har det



// Fatty - brown sugar

SEMESTER!!!






// Fatty - flying without wings

julen som försvann

när jag var yngre fanns de klasskompisar som inte gillade julen, de tyckte inte om den alls, rentav hatade allt vad den innebar. jag kunde aldrig förstå dem. julen var ju mysig, betydelsefull och full av gemenskap med familj, vänner. sen hela den här grejen med julklappar.

åka iväg och julhandla med familjen. vi var alltid en sån där familj som panik-shoppade ca 2-3 dagar innan julafton (som jag minns det i a f) men vi hann alltid skaffa det vi skulle ha. i brist på framförhållning får man helt enkelt vara praktiskt, strategisk och effektiv.
Mariebergs centrum , blott 30 min bilfärd från Arboga kommun, blev utnämnt allt som oftast till den plats där miraklet skulle ske.

uppdelning av familjen på lag om 2 och 2
en samlingsplats där alla skulle återvända
då skulle de 2 som gått tillsammans handlat till alla andra, ibland fick man ta en runda nr 2 och byta lagpartner tills alla hade allt de skulle osv.

ungefär så gick det hela till. en nödvändig paus för intag av föda, förslagsvis McDonalds blev ett återkommande inslag år efter år.

sen allt kaos och hemlighetsmakeri när allt skulle packas i och ur bilarna

-Nej, den där påsen får inte du titta i,...vänta...var är min påse nu då?
-Har du tagit min? Vems är denna?
-Nej den här är min, du får inte titta...sluta då!
-Mamma!
-Vem har handlat på bokia?

and so on ....

vad var det jag ville komma fram till?
jo, detta var bara en grej av många saker som hände.
man gick på julfester, firade lucia, gick på Lucia-vakan i sturehallen, tittade på den stora innebandy-turnén. ett lyckat koncept för att sysselsätta ungdomar med något meningsfullare än drälla redlösa på stan.

man baka pepparkakor, kanske inte alltid man hjälpte till med det, men ibland så...
vi hade en pepparkakskrubba, som mamma bakade och klistrade ihop med sockerlag.
som alla gick och tjuv-åt på under december.

-Meh, var är det tredje fåret?
-Vem har tuggat på Jesusbarnet?
-Vad gör den här fia-pjäsen här?

man hade chokladkalendrar, följde i den mån man hann och kunde, adventskalendern på TV.
de gick oftast repris på eftermiddagen efter skolan, om man inte hann se allt på morgonen. vi buss-barn från landet var ju tvungna att åka lite tidigare hemifrån och missade oftast slutet.

vi gjorde knäck ibland
vi klädde gran (vi hade gran på den tiden)
vi samlades hela familjen, om det fanns möjlighet.
vi hade julmiddag (jo, en sån hade vi också förr)
vi bytte julklappar
vi åt gröt på kvällen eller ris á la malta

när vi bodde på Storgården i Viby, tände vi öppna spisen i vardagsrummet.
vi läste julevangeliet
vi försökte sjunga julsånger mellan fnissen.

vi åkte in på midnattsmässa i pingstkyrkan och halvsov till predikan,
lyssnade nostalgiskt på sånger, efteråt samlades gamla gänget och fikade hemma hos en kompis och pratade och spelade spel till sent in på natten.

det var många år sen något sådant av det ovannämnda hände. i a f de flesta punkter.

jag har blivit en av dom där klasskompisarna.
jag tycker inte om julen särskilt mycket längre.
det är ledsamt och tragiskt att jag bara 28 år gammal redan har synen på julafton som en ensam gammal pensionär.

i år verkar det nog bli den fattigaste julen av alla jag varit med om, rent gemenskapsmässigt sett.
eller jag bara är rädd för att det blir så.
klart att det kan bli bra ändå...
men som det hela utvecklar sig och som vår familj har avvecklat alla få traditioner vi nånsin haft eller icke traditioner...så känns det ganska meningslöst att ens bry sig.

när slutade vi samla familjen?
när började jobb komma före oss?
vem ska jag köpa julklappar till om jag ändå inte kommer träffa nån?
(jo jag vet att jag är välkommen till er Lina och jag är väldigt glad över det)

jag är ledsen familjen. men jag är ganska besviken över att det är som det är idag.
alla har väl sina orsaker antar jag, jag vet ju inte vad som händer.
hur alla tänker och planerar.

kanske lätt för mig att säga, jag behöver inte ta hänsyn till nån.
barnfri och singel.
men det är också då man önskar att man åtminstone en gång per år kan få träffa hela familjen.
saknar er, saknar oss...

nu vet jag hur man kan hata julen...


// Fatty - lost her christmas