I do...
TACK Axel, förlåt...Andreas och Thérese för ett underbart bröllop. maten var supergod (trots all ruccola och ädelost) och vad roligt att ni hade dans på slutet. fick ju dansa vals, eller jag snarare bara följde Kjells rörelser och rullen slirade över dansgolvet.
är personligen glad över att jag kunde äta så bra som jag gjorde i lördags. veckan har varit krånglig på den fronten. det är som om min mage glömt bort vad man gör med mat...har inte kunnat äta vettigt alls. ibland tycker jag att jag har rätt att få en dietist, men men...
vad har mer hänt?
jag håller ju på att plöja igenom Sopranos ( 6 säsonger à 13 avsnitt)
började för exakt 2 veckor sen och är snart klar med säsong 4.
det är en underbar serie, vilket jag misstänkt all along.
skriver lite på jobbet så jag ska nog ner och försöka äta nåt, även om jag inte alls är sugen.
Laters!
tillbaka och har bara 30 min kvar innan jag slutar för dagen.
ytterligare 20 min innan taxi kommer. skulle ju kunna ta T-banan men äh, orkar inte idag.
ska hem och fortsätta med min dagliga dos av Sopranos (vad tomt det kommer bli när det tar slut)
annars då i sept?
jo det är födelsedagar och andra evenemang på agendan, läs 30-skiva, Coldplay-konsert och Beer & Whisky mässan (7:e året i rad).
good times.
// Fatty - soon not so fat anymore
Monday, September 8, 2008
Thursday, September 4, 2008
flytt-epedemi
så är det, alla drar.
i a f tillräckligt många för att det ska upplevas som just "alla".
betyder detta att jag också måste börja kika på hus på annan ort eller lägenheter inne i stan?
vem blir kvar? vem ska jag leka med?
fast det har ju även flyttats IN personer.
Alex blev ju min kombo i somras och det har varit som att vara på kollo ända sen dess. särskilt när Annika kinesar över på soffan mellan arbetspassen. då blir det till och med så att jag får säga till mig själv på skarpen att gå och lägga mig i kristlig tid. 4 h sömn är bara kul första eller andra natten.
det händer väl en del grejer även runt lilla mig.
träffat intressanta personer och sagt adjö till en del.
har funderat en hel del på vänskap och familj relationer på sistone.
rört om i grytan och kanske uppenbarat sig en och annan känsla och tanke som man överraskats av.
gå bakåt i tiden
försöka förstå varför det är som det är.
inte för att grubbla och gräva för mkt, mest för förståelse över sin egen utveckling och person.
inte så mkt kommentarer om jobbet. det går upp och ner så ofta så att det är ingen idé att göra en utläggning i detta läge.
om 2 månader ligger jag ändå på en solstol och steker i hettan.
det var verkligen på tiden...
// Fatty - beyond her limits
så är det, alla drar.
i a f tillräckligt många för att det ska upplevas som just "alla".
betyder detta att jag också måste börja kika på hus på annan ort eller lägenheter inne i stan?
vem blir kvar? vem ska jag leka med?
fast det har ju även flyttats IN personer.
Alex blev ju min kombo i somras och det har varit som att vara på kollo ända sen dess. särskilt när Annika kinesar över på soffan mellan arbetspassen. då blir det till och med så att jag får säga till mig själv på skarpen att gå och lägga mig i kristlig tid. 4 h sömn är bara kul första eller andra natten.
det händer väl en del grejer även runt lilla mig.
träffat intressanta personer och sagt adjö till en del.
har funderat en hel del på vänskap och familj relationer på sistone.
rört om i grytan och kanske uppenbarat sig en och annan känsla och tanke som man överraskats av.
gå bakåt i tiden
försöka förstå varför det är som det är.
inte för att grubbla och gräva för mkt, mest för förståelse över sin egen utveckling och person.
inte så mkt kommentarer om jobbet. det går upp och ner så ofta så att det är ingen idé att göra en utläggning i detta läge.
om 2 månader ligger jag ändå på en solstol och steker i hettan.
det var verkligen på tiden...
// Fatty - beyond her limits
Friday, May 2, 2008
meh, det är ju DU!
Sitter på jobbet, tänkte vara sådär äckligt snäll idag och vänta på Annika tills hon slutar så vi kan åka hem tillsammans med min taxi. Så slipper hon skumpa runt på bussar och dylikt hela eftermiddagen. Hon ska ju liksom ändå sitta och köra till karln sin i några timmar, så det kan hon vara värd.
Förkorta sträckan så mycket som möjligt, tidsmässigt så att säga.
Jag vet vad ni alla tänker nu, men tyvärr, kan inte bli kompis med er alla. Trots min awsomeness.
Sen har hon ju hjälpt till och fyllt upp hela mitt kylskåp och skafferi i veckan och rådit bot på sällskapsjukan. Så det är ju tjänster och gentjänster som råder.
Visst blir det sena nätter när hon slutar som hon gör och vi sitter i "biktsoffan" och beklagar oss över det ena och det andra. Det är få förunnat att ha nån att fräsa och skratta ihop med. Man behöver liksom bara morra av sig lite då och då. Det är hälsosamt för kropp och själ.
Det har ju hänt en hel del under den månad som gått sen jag sist dokumenterade det ämliga livet i Farsta. Undrar var jag ska börja?
Har ju införskaffat mig en ny katt, en till katt rättare sagt.
Blondie, som jag skrivit om tidigare. Hon blev min, det såg jag till.
Fick henne i lördags och då hängde hon mest på toan, alltså hon höll sig hela tiden inne på badrummet.
Såg genast framför mig hur hon hängde och slängde på/från (?) toasitsen.
Kände genast ett behov att rätta till den felaktiga uppgiften. Men alla kanske inte har så livlig fantasi som jag?
Under dagarna har jag och Annika hjälpts åt att mota ut Blondie från Annikas rum och även från soffan, vi blev lite oroliga om hon hade gått på lådan ordentligt och vågat sig ut för att äta nåt överhuvudtaget. Det var en liten pöl under soffan som fick städas upp, jag misstänker att den blev till under städningen i onsdags då dammsugaren gick varm. Katter brukar inte vara nåt fan av sådana monster.
Men inatt hade hon skött sig, så det verkar inte vara något stort låd-problem som behöver tas itu med, utan mest bara vanlig försiktighet i nya hem-tndenser som ska jobbas bort. Tror Charlie är boven, min första katt, för han är så nyfiken och vill hälsa på Blondie som bara fräser bort honom. Inatt fick Charlie vara hos Annika, så Blondie kunde få lite lugn och ro.
Vet att man ska ge det tid o.s.v och att det kommer lösa sig så småningom. Men hur ska man göra under tiden? Bara låta dom vara antar jag, men jag vill bara inte att det händer en olycka igen. Får väl se vad som sker i helgen. Det kan ju ta veckor, månader det där.
Jag som har så mycket tålamod, det blir hur bra som helst.
Precis.
Jo!
Förrförra helgen var ju jag iväg på kryssning med mina bästa vänner. Som vanligt är det en mycket speciell upplevlese och väldigt speciella människor. Det går liksom inte att komma i närheten av att beskriva hur det var, bara den som var med vet. Haha
- What happens on Birka, stays on Birka.
Well, jag bunkrade i a f upp mitt lakritsförråd som brukligt.
Om man börjar känna av lite vardagstristess, boka en resa ut till sjöss, så har du en sjuk historia att berätta sen för dina vänner när du kommer hem. Det är mitt tips, som en present, från mig till dig.
Varsågod, det är gratis.
Och du ska vara glad att du slipper pröjsa massa mer pengar för en hcp-hytt. För mina kryssningar blir way much more expensive än en vanlig gångares. Tycker jag kan vara lite smått diskriminerande.
Vad hände mer? Jo, fredagen innan kryssningen var jag, Annika och Tom ut och invigde hans STAFF-kort på Anglais (m.a.o halva priset i rest. o bar bl a)
-Vad vill du ha hjärtat? Frågan var tydligen riktad till mig, där jag stod, med sträckt huvud upp mot höga bardisken. Well, det var värst vad kärvänliga vi var här då.
Tom haffade ett bord vi och satte oss och småpratade.
P och Mike dök upp strax efteråt och aftonen blev ytterst gemytlig.
Vi brukar liksom inte hinna umgås så mycket efter jobbet, så detta var once in a life-time oppertunity. Ungefär.
En rolig incident inträffade då en lite överförfriskad ung man slog sig ner vid vårat bord efter att ha hälsat på hela sällskapet. Vi trodde ju att nån i gänget kände killen, men det gick snabbt upp för oss att han var en total främling för alla när ingen verkade veta vad han hette. Han var fortfarande törstig och på jakt efter mer dricka. Tyvärr var baren stängd och sista beställningen redan förbi. Han sneglade på min pîna colada, jag greppade lite hårdare om mitt glas och tittade åt ett annat håll.
Förra fredagen, alltså exakt en vecka efter, besökte jag och sidekick S.S vårt gamla kära hak vid slussen. Där träffade vi många människor from the old days. Blev en slags reunion i många avseenden. För när vi satt där och tjattrade i godan ro, gled det ner en ung man i hörnet på vår soffa och med ens kände jag igen hans ansikte (ovanligt att jag minns en sån random guy, kan ha svårt för det där med känna igen folk man bara sett en gång och knappt pratat med)
-Du var på Anglais för exakt en vecka sen, utbrast jag och viftade med pekfingret.
Killen tittade storögt på mig.
-Ja det kanske jag var, mumlade han. Jag berättade gladeligen (lite lagom nöjd över mitt plötsligt fabsulösa minne) mer vad han hade gjort och sagt. Han kände sig lite generad men satt kvar. Vi pratade och småskrattade åt det hela. Efter en stund tackade han för sig och gick.
När jag och S.S gjorde vår lilla sorti runt tvåtiden, passerade det en kille som precis hade kommit in, jag tänkte tyst för mig själv, -har inte jag sett honom nånstans? Han fick syn på mig och böjde sig genast ner mot mitt öra;
-Var firade du nyår?
I samma sekund visste jag vem han var och åter igen där flög mitt pekfinger upp och viftade;
-Det är ju du!, Det är ju du som hjälpte mig uppför alla trappor på Mosebacke!
Sjukt. Här beslutar jag mig av en slump för att besöka vårt gamla hak, varvid jag vid tre olika tillfällen under kvällen återser personer från andra ställen, som jag där också bara träffat slumpmässigt.
Livet är bra intressant.
Valborg firades hos S.S och "grannen". Gott och kul som vanligt när det vankas hemmafester.
Fick veta att grannen har en lillasyster, som var där, som var cool och skön. Språkades lite och hon sa att hon hade sett mig då o då. Jag kunde inte säga detsamma. Men sen har ju jag ett skadat ansiktsminne också, efter alla år i storstan där fejsen bara passerar som på ett rullband.
Åter igen fick jag en mycket sjuk inre syn.
Nähä, nu är Annika snart redo att åka, sprang precis ner för att byta om, så det är bäst att jag avlutar detta och korrar och allt det där tjafset sen när jag kommer hem.
Bye bye for now then.
Nu är artikeln i FRIDA ute. Själv har jag ej fått se den än, men journalisten skulle skicka lovade hon. Att man aldrig sluta förvånas över hur ofta man glöms bort? Bara visste det!
/FatCat - the one with the cab
Sitter på jobbet, tänkte vara sådär äckligt snäll idag och vänta på Annika tills hon slutar så vi kan åka hem tillsammans med min taxi. Så slipper hon skumpa runt på bussar och dylikt hela eftermiddagen. Hon ska ju liksom ändå sitta och köra till karln sin i några timmar, så det kan hon vara värd.
Förkorta sträckan så mycket som möjligt, tidsmässigt så att säga.
Jag vet vad ni alla tänker nu, men tyvärr, kan inte bli kompis med er alla. Trots min awsomeness.
Sen har hon ju hjälpt till och fyllt upp hela mitt kylskåp och skafferi i veckan och rådit bot på sällskapsjukan. Så det är ju tjänster och gentjänster som råder.
Visst blir det sena nätter när hon slutar som hon gör och vi sitter i "biktsoffan" och beklagar oss över det ena och det andra. Det är få förunnat att ha nån att fräsa och skratta ihop med. Man behöver liksom bara morra av sig lite då och då. Det är hälsosamt för kropp och själ.
Det har ju hänt en hel del under den månad som gått sen jag sist dokumenterade det ämliga livet i Farsta. Undrar var jag ska börja?
Har ju införskaffat mig en ny katt, en till katt rättare sagt.
Blondie, som jag skrivit om tidigare. Hon blev min, det såg jag till.
Fick henne i lördags och då hängde hon mest på toan, alltså hon höll sig hela tiden inne på badrummet.
Såg genast framför mig hur hon hängde och slängde på/från (?) toasitsen.
Kände genast ett behov att rätta till den felaktiga uppgiften. Men alla kanske inte har så livlig fantasi som jag?
Under dagarna har jag och Annika hjälpts åt att mota ut Blondie från Annikas rum och även från soffan, vi blev lite oroliga om hon hade gått på lådan ordentligt och vågat sig ut för att äta nåt överhuvudtaget. Det var en liten pöl under soffan som fick städas upp, jag misstänker att den blev till under städningen i onsdags då dammsugaren gick varm. Katter brukar inte vara nåt fan av sådana monster.
Men inatt hade hon skött sig, så det verkar inte vara något stort låd-problem som behöver tas itu med, utan mest bara vanlig försiktighet i nya hem-tndenser som ska jobbas bort. Tror Charlie är boven, min första katt, för han är så nyfiken och vill hälsa på Blondie som bara fräser bort honom. Inatt fick Charlie vara hos Annika, så Blondie kunde få lite lugn och ro.
Vet att man ska ge det tid o.s.v och att det kommer lösa sig så småningom. Men hur ska man göra under tiden? Bara låta dom vara antar jag, men jag vill bara inte att det händer en olycka igen. Får väl se vad som sker i helgen. Det kan ju ta veckor, månader det där.
Jag som har så mycket tålamod, det blir hur bra som helst.
Precis.
Jo!
Förrförra helgen var ju jag iväg på kryssning med mina bästa vänner. Som vanligt är det en mycket speciell upplevlese och väldigt speciella människor. Det går liksom inte att komma i närheten av att beskriva hur det var, bara den som var med vet. Haha
- What happens on Birka, stays on Birka.
Well, jag bunkrade i a f upp mitt lakritsförråd som brukligt.
Om man börjar känna av lite vardagstristess, boka en resa ut till sjöss, så har du en sjuk historia att berätta sen för dina vänner när du kommer hem. Det är mitt tips, som en present, från mig till dig.
Varsågod, det är gratis.
Och du ska vara glad att du slipper pröjsa massa mer pengar för en hcp-hytt. För mina kryssningar blir way much more expensive än en vanlig gångares. Tycker jag kan vara lite smått diskriminerande.
Vad hände mer? Jo, fredagen innan kryssningen var jag, Annika och Tom ut och invigde hans STAFF-kort på Anglais (m.a.o halva priset i rest. o bar bl a)
-Vad vill du ha hjärtat? Frågan var tydligen riktad till mig, där jag stod, med sträckt huvud upp mot höga bardisken. Well, det var värst vad kärvänliga vi var här då.
Tom haffade ett bord vi och satte oss och småpratade.
P och Mike dök upp strax efteråt och aftonen blev ytterst gemytlig.
Vi brukar liksom inte hinna umgås så mycket efter jobbet, så detta var once in a life-time oppertunity. Ungefär.
En rolig incident inträffade då en lite överförfriskad ung man slog sig ner vid vårat bord efter att ha hälsat på hela sällskapet. Vi trodde ju att nån i gänget kände killen, men det gick snabbt upp för oss att han var en total främling för alla när ingen verkade veta vad han hette. Han var fortfarande törstig och på jakt efter mer dricka. Tyvärr var baren stängd och sista beställningen redan förbi. Han sneglade på min pîna colada, jag greppade lite hårdare om mitt glas och tittade åt ett annat håll.
Förra fredagen, alltså exakt en vecka efter, besökte jag och sidekick S.S vårt gamla kära hak vid slussen. Där träffade vi många människor from the old days. Blev en slags reunion i många avseenden. För när vi satt där och tjattrade i godan ro, gled det ner en ung man i hörnet på vår soffa och med ens kände jag igen hans ansikte (ovanligt att jag minns en sån random guy, kan ha svårt för det där med känna igen folk man bara sett en gång och knappt pratat med)
-Du var på Anglais för exakt en vecka sen, utbrast jag och viftade med pekfingret.
Killen tittade storögt på mig.
-Ja det kanske jag var, mumlade han. Jag berättade gladeligen (lite lagom nöjd över mitt plötsligt fabsulösa minne) mer vad han hade gjort och sagt. Han kände sig lite generad men satt kvar. Vi pratade och småskrattade åt det hela. Efter en stund tackade han för sig och gick.
När jag och S.S gjorde vår lilla sorti runt tvåtiden, passerade det en kille som precis hade kommit in, jag tänkte tyst för mig själv, -har inte jag sett honom nånstans? Han fick syn på mig och böjde sig genast ner mot mitt öra;
-Var firade du nyår?
I samma sekund visste jag vem han var och åter igen där flög mitt pekfinger upp och viftade;
-Det är ju du!, Det är ju du som hjälpte mig uppför alla trappor på Mosebacke!
Sjukt. Här beslutar jag mig av en slump för att besöka vårt gamla hak, varvid jag vid tre olika tillfällen under kvällen återser personer från andra ställen, som jag där också bara träffat slumpmässigt.
Livet är bra intressant.
Valborg firades hos S.S och "grannen". Gott och kul som vanligt när det vankas hemmafester.
Fick veta att grannen har en lillasyster, som var där, som var cool och skön. Språkades lite och hon sa att hon hade sett mig då o då. Jag kunde inte säga detsamma. Men sen har ju jag ett skadat ansiktsminne också, efter alla år i storstan där fejsen bara passerar som på ett rullband.
Åter igen fick jag en mycket sjuk inre syn.
Nähä, nu är Annika snart redo att åka, sprang precis ner för att byta om, så det är bäst att jag avlutar detta och korrar och allt det där tjafset sen när jag kommer hem.
Bye bye for now then.
Nu är artikeln i FRIDA ute. Själv har jag ej fått se den än, men journalisten skulle skicka lovade hon. Att man aldrig sluta förvånas över hur ofta man glöms bort? Bara visste det!
/FatCat - the one with the cab
Sunday, April 6, 2008
high as a horse?
wieee!
fortfarande hög av det lyckorus jag fick igår av att fått dansa hela natten lång.
mötte upp ett par vänner som jag inte hängt med så mycket och hade supertrevligt.
alla ordniarie sidekicks var ju busy busy så jag fick lösa mina helgplaner själv.
gick ju hur bra som helst och lär göras om.
i fredags hade vi bokat bord på Sabai Sabai, jag och mina tre bästa vänner. det var ett historsikt ögonblick då vi alla fyra aldrig hade umgåtts på det sättet ihop förut. vad mer kan man begära?
favoriter both peoplewise och foodwise. inget kan gå fel.
avslutade aftonen på söderhak i bästa smak. personligen var jag ändå hemma alldeles för tidigt.
klockan slog 00.00 precis när jag anlände till min mörka lägenhet.
very Cinderella-like.
tror jag är kär btw.
Blondie, smaragdgröna ögon och silverstänkt päls.
blir en jättebra fruga åt Charlie. hoppas jag får henne!
mailade och ringde in mitt intresse igår.
keep my fingers crossed.
vad annat har hänt?
jo min sångklass börjar näst nästa vecka. ska bli så kul!
hoppas det är några coola och roliga människor som man vill lära känna.
det är iof sekundärt, jag anmälde mig för att utveckla mig själv, inte för att bygga broar med främlingar. men det är som sagt en bonus om så skulle vara fallet.
de får inte vara för snygga bara, då blir det ju jobbigt och prestera.
distraherande om inte annat och jag vill få valuta för mina pengar. japp.
ok. här har vi tjejen som annars har all tid i världen. plötsligt är jag bokad fram till maj.
hur nice är inte det?
nu får inget annat kul hända som jag då missar.
hör det gott folk. bara tråkigheter och vardagsnormala händelser.
annars faller allt.
tycker btw det är ganska roligt att en av mina vänner äntligen fått erfara vad det innebär att ha hunkångest. bara en parantes. welcome to my world hunne-bun!
är inne i en restaurang-provar fas. ska testa massa fina ställen och äta underbar mat. projektet kommer ju att sträcka sig under en längre tidperiod då man inte hur frekvent som helst kan florera bland fint folk och leka östermalms-brat. fast vem har sagt att det måste vara dyrt bara för att det är gott?
nä, precis.
life is good, det känns som det händer lagom mkt saker just nu.
kanske lurar mig själv i och med att jag fick en sån bra helg.
kanske återgår till min vardags-ångest på måndag morgon och undrar vad jag gör med mitt liv.
äh. då får jag ge mig själv en käftsmäll.
men, vad är det jag hör?... en bekant låt spelas på TV'n.
Yes, min favorit, Night at the Roxbury började precis.
dags att avrunda och njuta av en sjuk och rolig klassiker.
/ FatCat - danced her tail off last night
wieee!
fortfarande hög av det lyckorus jag fick igår av att fått dansa hela natten lång.
mötte upp ett par vänner som jag inte hängt med så mycket och hade supertrevligt.
alla ordniarie sidekicks var ju busy busy så jag fick lösa mina helgplaner själv.
gick ju hur bra som helst och lär göras om.
i fredags hade vi bokat bord på Sabai Sabai, jag och mina tre bästa vänner. det var ett historsikt ögonblick då vi alla fyra aldrig hade umgåtts på det sättet ihop förut. vad mer kan man begära?
favoriter both peoplewise och foodwise. inget kan gå fel.
avslutade aftonen på söderhak i bästa smak. personligen var jag ändå hemma alldeles för tidigt.
klockan slog 00.00 precis när jag anlände till min mörka lägenhet.
very Cinderella-like.
tror jag är kär btw.
Blondie, smaragdgröna ögon och silverstänkt päls.
blir en jättebra fruga åt Charlie. hoppas jag får henne!
mailade och ringde in mitt intresse igår.
keep my fingers crossed.
vad annat har hänt?
jo min sångklass börjar näst nästa vecka. ska bli så kul!
hoppas det är några coola och roliga människor som man vill lära känna.
det är iof sekundärt, jag anmälde mig för att utveckla mig själv, inte för att bygga broar med främlingar. men det är som sagt en bonus om så skulle vara fallet.
de får inte vara för snygga bara, då blir det ju jobbigt och prestera.
distraherande om inte annat och jag vill få valuta för mina pengar. japp.
ok. här har vi tjejen som annars har all tid i världen. plötsligt är jag bokad fram till maj.
hur nice är inte det?
nu får inget annat kul hända som jag då missar.
hör det gott folk. bara tråkigheter och vardagsnormala händelser.
annars faller allt.
tycker btw det är ganska roligt att en av mina vänner äntligen fått erfara vad det innebär att ha hunkångest. bara en parantes. welcome to my world hunne-bun!
är inne i en restaurang-provar fas. ska testa massa fina ställen och äta underbar mat. projektet kommer ju att sträcka sig under en längre tidperiod då man inte hur frekvent som helst kan florera bland fint folk och leka östermalms-brat. fast vem har sagt att det måste vara dyrt bara för att det är gott?
nä, precis.
life is good, det känns som det händer lagom mkt saker just nu.
kanske lurar mig själv i och med att jag fick en sån bra helg.
kanske återgår till min vardags-ångest på måndag morgon och undrar vad jag gör med mitt liv.
äh. då får jag ge mig själv en käftsmäll.
men, vad är det jag hör?... en bekant låt spelas på TV'n.
Yes, min favorit, Night at the Roxbury började precis.
dags att avrunda och njuta av en sjuk och rolig klassiker.
/ FatCat - danced her tail off last night
Thursday, March 13, 2008
hårintolerans
jo hej tjenare vilken dag.
nu äntligen sitter jag i min älskade soffa och pustar ut.
hoppa upp tidigt, för o vara semester, för att hinna käka frukost.
sen segade jag mig lite innan jag fick ändan ur och drog in till stan.
skulle lämna tillbaka några grejer på SOUK. hittade en top och lunchade all by my lonesome på Coffehouse by Goeorge. då ringde mobilen, dags för mig att bege mig mot söder.
drog förbi Electrolux Home på götgatan för att kolla in den där självgående dammsugaren jag suktat efter. den var saftigare i pris än vad jag hade hittat på nätet och de talade jag om för dem i butiken. -jaså minsann, vi ska se vad vi kan göra, lät det då. ville mest bara se den live så att säga, uppskatta storlek etc. tror det får bli min försenade julklapp och födelsedagspresent till mig själv. jag står inte ut längre med charlies hår överallt och att det blir städat så sällan här hemma. ser det som ett komplement. well...ska sova lite mer på saken.
happ, snurrade in några minuter hos syrran på bolia.com (vill alltid, fråga mig inte varför, måste vara en skada på hjärnan, stava det ordet med två o:n). försäkrade henne om att jag visste att det var imorgon vi hade bestämt lunch, men att jag hade vägarna förbi. vispade iväg mig själv på andra sidan gatan för att bli upplockad av en fotograf. vi styrde sedan kosan mot hammarby sjöstad, plockade upp journalisten Ida och hamnade slutligen hemma hos mig där det riggades upp alla möjliga grejer och frågor började ställas.
vi backar bandet lite, för jag vet att det förmodligen ingen som fattar nåt nu...
inte konstigt med tanke på att jag inte sagt nåt till nån, haha det har inte hunnits.
nämen en kompis kompis flickvän behövde en person för en viss artikel till tidningen hon jobbar på (FRIDA) så jag tyckte det kunde vara en kul grej att ställa upp. antar det blir i april-numret för den som är nyfiken. men jag ska få kolla det hon skrivit så allt är ok osv. så det känns ju bara bra.
tillbaka till lägenheten.
jag pratade på som bara jag kan och jag hoppas hon hann snappa upp nåt som lät bra.
annars är det ju hennes jobb att få det låta bra. haha.
äh, det blir som det blir.
lite övning inför det där andra reportaget senare i sommar om inte annat.
vad händer annars?
jag har faktiskt kört på rätt bra trots lediga dagar och det är kul när det händer saker.
har grejer inplanerade nu, finns nog inget slår som saker att se fram emot.
spa-kryssning nalkas, bokad och klar.
har anmält mig till en masterclass visa/soul/pop/rock. hoppas jag blir kallad. skulle vara otroligt kul att få gå och sjunga.
btw tack Jocke för tipset!
good things
var ju hos frissan oxå igår.
alltid nöjd med Linda.
hon är bra och supertrevlig.
tänkte runda av med en bild på det nya håret, för att det ska synas att det hänt nåt ska jag ta med en jämförelsebild. här sker nämligen saker i lite försiktigare takt. till sommaren hoppas jag vara blond och glad och kanske lite korkad. håller tummarna...
jo hej tjenare vilken dag.
nu äntligen sitter jag i min älskade soffa och pustar ut.
hoppa upp tidigt, för o vara semester, för att hinna käka frukost.
sen segade jag mig lite innan jag fick ändan ur och drog in till stan.
skulle lämna tillbaka några grejer på SOUK. hittade en top och lunchade all by my lonesome på Coffehouse by Goeorge. då ringde mobilen, dags för mig att bege mig mot söder.
drog förbi Electrolux Home på götgatan för att kolla in den där självgående dammsugaren jag suktat efter. den var saftigare i pris än vad jag hade hittat på nätet och de talade jag om för dem i butiken. -jaså minsann, vi ska se vad vi kan göra, lät det då. ville mest bara se den live så att säga, uppskatta storlek etc. tror det får bli min försenade julklapp och födelsedagspresent till mig själv. jag står inte ut längre med charlies hår överallt och att det blir städat så sällan här hemma. ser det som ett komplement. well...ska sova lite mer på saken.
happ, snurrade in några minuter hos syrran på bolia.com (vill alltid, fråga mig inte varför, måste vara en skada på hjärnan, stava det ordet med två o:n). försäkrade henne om att jag visste att det var imorgon vi hade bestämt lunch, men att jag hade vägarna förbi. vispade iväg mig själv på andra sidan gatan för att bli upplockad av en fotograf. vi styrde sedan kosan mot hammarby sjöstad, plockade upp journalisten Ida och hamnade slutligen hemma hos mig där det riggades upp alla möjliga grejer och frågor började ställas.
vi backar bandet lite, för jag vet att det förmodligen ingen som fattar nåt nu...
inte konstigt med tanke på att jag inte sagt nåt till nån, haha det har inte hunnits.
nämen en kompis kompis flickvän behövde en person för en viss artikel till tidningen hon jobbar på (FRIDA) så jag tyckte det kunde vara en kul grej att ställa upp. antar det blir i april-numret för den som är nyfiken. men jag ska få kolla det hon skrivit så allt är ok osv. så det känns ju bara bra.
tillbaka till lägenheten.
jag pratade på som bara jag kan och jag hoppas hon hann snappa upp nåt som lät bra.
annars är det ju hennes jobb att få det låta bra. haha.
äh, det blir som det blir.
lite övning inför det där andra reportaget senare i sommar om inte annat.
vad händer annars?
jag har faktiskt kört på rätt bra trots lediga dagar och det är kul när det händer saker.
har grejer inplanerade nu, finns nog inget slår som saker att se fram emot.
spa-kryssning nalkas, bokad och klar.
har anmält mig till en masterclass visa/soul/pop/rock. hoppas jag blir kallad. skulle vara otroligt kul att få gå och sjunga.
btw tack Jocke för tipset!
good things
var ju hos frissan oxå igår.
alltid nöjd med Linda.
hon är bra och supertrevlig.
tänkte runda av med en bild på det nya håret, för att det ska synas att det hänt nåt ska jag ta med en jämförelsebild. här sker nämligen saker i lite försiktigare takt. till sommaren hoppas jag vara blond och glad och kanske lite korkad. håller tummarna...
våren flög in i barret
/ FatCat , the one with spring-break
Monday, March 3, 2008
kort och gott
hungrig
larmet i backoffice går inte att stänga av
det låter hela tiden
surrar i hjärnan
brus i öronen
kommer ha trött skalle vid dagens slut
snart lunch
snart semester
semester i nästan 3 veckor
fy vad skönt
kunde inte sova inatt
klarvaken
blev ett csi miami till
kunde inte surfa, ip-adress strul
provade koppla ur och starta om
no results
släckte lampan och vred mig till radion slog på
-äntligen morgon med Adam och Gry....tutututu - tu tututu
jotack, som jag har längtat
dricker bubbelvatten
kollar i kalendern, händer det nåt kul?
skriver SEMESTER stort, med en grön understrykningspenna
markerar veckorna
sms:ar med Patrask om påsken
som vanligt inga klara besked
välkommen familjen velig
roliga förkortningar gällande syskon med släp (bihang);
Lina & David m fam = LiDa
Lotta & Andreas m fam = LoAn (inte så kul kanske)
Mattias & Linda = MaLi (nej detta var nog inte så kul som jag hade hoppats)
Patrik & Matilda plus lilla Liam = MatLiPa = Matllimpa (jag har ju inte sovit på hela natten, c'mon!)
pipipipipipipipiiiiiiip
eländiga larm
jag är glad att jag får gå hem om 3 h
ibland är det bra o vara lite handikappad
/ FatCat - with tinnitus
hungrig
larmet i backoffice går inte att stänga av
det låter hela tiden
surrar i hjärnan
brus i öronen
kommer ha trött skalle vid dagens slut
snart lunch
snart semester
semester i nästan 3 veckor
fy vad skönt
kunde inte sova inatt
klarvaken
blev ett csi miami till
kunde inte surfa, ip-adress strul
provade koppla ur och starta om
no results
släckte lampan och vred mig till radion slog på
-äntligen morgon med Adam och Gry....tutututu - tu tututu
jotack, som jag har längtat
dricker bubbelvatten
kollar i kalendern, händer det nåt kul?
skriver SEMESTER stort, med en grön understrykningspenna
markerar veckorna
sms:ar med Patrask om påsken
som vanligt inga klara besked
välkommen familjen velig
roliga förkortningar gällande syskon med släp (bihang);
Lina & David m fam = LiDa
Lotta & Andreas m fam = LoAn (inte så kul kanske)
Mattias & Linda = MaLi (nej detta var nog inte så kul som jag hade hoppats)
Patrik & Matilda plus lilla Liam = MatLiPa = Matllimpa (jag har ju inte sovit på hela natten, c'mon!)
pipipipipipipipiiiiiiip
eländiga larm
jag är glad att jag får gå hem om 3 h
ibland är det bra o vara lite handikappad
/ FatCat - with tinnitus
Sunday, March 2, 2008
80-talet på besök
har upptäckt en grupp, kanske är jag sen av mig...men det skiter jag i.
är ju inne i en csi miami-period, där jag försöker se om alla säsonger. och där, i nåt avsnitt i säsong 5 som handlar om manliga modeller som dödar varandra, hittade jag ett guldkorn. har nog hört den förr nånstans, men nu tog jag reda på vad det var för himmelskt jag hörde.
Imogen Heap - Hide and seek
lovely, bara ääälskar den låten.
lyssnar just nu på hela skivan som är från 2005.
påminner lite om K's choice.
i fredags drogs jag tillbaka till 80-talet och såg Footloose på intiman. underbart.
den musiken är ju också helt sjukt bra. man blir så glad och kan inte sitta still.
och killar som dansar är aldrig fel, aldrig nånsin.
de var väldigt duktiga på att sjunga, blev faktiskt imponerad. av nån konstig anledning får jag för mig att musikalartister annars är såna som inte riktigt kan slå sig fram enbart på sin sång och därav hamnar i nån variant som just musikaler.
men ack så fel jag kan ha. men jag antar att det är skillnad på olika.
det fortsatte i samma tema, iaf om man tittar på Let's Dance som jag råkar göra. där hade något kräkts 80-tal över hela programmet så det var ju helt galet. jag upplevde den tiden mest som en liten skitunge så jag har väl inte så jättemånga minnen. men en del har ju etsat sig fast.
permanent,
spetsiga stövlar med fransar,
clips i glada färger
och axelvaddar.
allergisk mot axelvaddar. har aldrig nånsin varit snyggt.
dödsstraff.
ok tillbaka till Let's Dance. fick se reprisen nu på söndagen då jag var på musikalen med Annika o hennes vän. fick ju biljetten i julklapp/födelsedagspresent. inte illa! favoritpar är Tony Richardsson och mat-Tina, hör och häpna, jag som annars har lite svårt för henne. nu är det lite trist när de börjar åka ut. man gillar liksom allihop.
sjukt vad jag har börjat äta choklad och muffins. I blame Annika!
inte likt mig.
trivs ganska bra med min nya vana. hehe.
planerar en avgiftning så småningom, men än så länge kan jag unna mig denna last.
nähä, här kan jag inte sitta o pladdra hela dagen. jag har mer choklad att äta och csi miami att se.
busy busy girl.
/FatCat - chocoholic
har upptäckt en grupp, kanske är jag sen av mig...men det skiter jag i.
är ju inne i en csi miami-period, där jag försöker se om alla säsonger. och där, i nåt avsnitt i säsong 5 som handlar om manliga modeller som dödar varandra, hittade jag ett guldkorn. har nog hört den förr nånstans, men nu tog jag reda på vad det var för himmelskt jag hörde.
Imogen Heap - Hide and seek
lovely, bara ääälskar den låten.
lyssnar just nu på hela skivan som är från 2005.
påminner lite om K's choice.
i fredags drogs jag tillbaka till 80-talet och såg Footloose på intiman. underbart.
den musiken är ju också helt sjukt bra. man blir så glad och kan inte sitta still.
och killar som dansar är aldrig fel, aldrig nånsin.
de var väldigt duktiga på att sjunga, blev faktiskt imponerad. av nån konstig anledning får jag för mig att musikalartister annars är såna som inte riktigt kan slå sig fram enbart på sin sång och därav hamnar i nån variant som just musikaler.
men ack så fel jag kan ha. men jag antar att det är skillnad på olika.
det fortsatte i samma tema, iaf om man tittar på Let's Dance som jag råkar göra. där hade något kräkts 80-tal över hela programmet så det var ju helt galet. jag upplevde den tiden mest som en liten skitunge så jag har väl inte så jättemånga minnen. men en del har ju etsat sig fast.
permanent,
spetsiga stövlar med fransar,
clips i glada färger
och axelvaddar.
allergisk mot axelvaddar. har aldrig nånsin varit snyggt.
dödsstraff.
ok tillbaka till Let's Dance. fick se reprisen nu på söndagen då jag var på musikalen med Annika o hennes vän. fick ju biljetten i julklapp/födelsedagspresent. inte illa! favoritpar är Tony Richardsson och mat-Tina, hör och häpna, jag som annars har lite svårt för henne. nu är det lite trist när de börjar åka ut. man gillar liksom allihop.
sjukt vad jag har börjat äta choklad och muffins. I blame Annika!
inte likt mig.
trivs ganska bra med min nya vana. hehe.
planerar en avgiftning så småningom, men än så länge kan jag unna mig denna last.
nähä, här kan jag inte sitta o pladdra hela dagen. jag har mer choklad att äta och csi miami att se.
busy busy girl.
/FatCat - chocoholic
Subscribe to:
Posts (Atom)