nu bör det bara gå uppåt

Om jag sitter framåtvikt med överkroppen lutad över benen, med nymicrade värmekudden pressad mot bröstet så gör det inte lika ont. Men det slutar inte. Trots tabletter, smärtstillande, mannagrynsgröt, vitt bröd...det gör ont och har gjort det sen klockan 03.00 inatt.

Stannade hemma. Detta var droppen. Tänker inte sitta där och pressa fram glada och artiga godmorgon-hälsningar till blivande hotellgäster.

Men men...det känns lite bättre nu. Hopppas det fortsätter så.

Surt bara att sista dagen på månaden skulle bli en sjukdag. Hade klarat mig så bra från såna nu på sistone. Aja, jag kan ju verkligen inte göra något åt detta så...ska sluta obsessa.

Igår var jag duktig och fick bort diskberget sen festen. Plockade ner rena tvätten och satte papper i pärm. Fick nån slags släng av effektivitet där emellan lättjan och frosseri. Trevligt.

Solen lyser minsann. Det är ju synd att man inte är så outdoorsy. Annars hade man tagit en promenad. Ja det är synd när man inte är lagd åt det hållet. Men man kanske kan bli, om nån smittar mig.

Granen är kvar, förra veckan lyckades Charlie väcka mig med att välta den för andra gången. Det måste ju ändå räknas som ganska fantastiskt att den bara åkt i backen 2 ggr sen början av december. Jag hade absolut räknat med mer kul-kras. Men ack så jag bedrog sig.

Ska nog se lite film. Behöver distraktion.

Känner mig smått lustig, sittandes här dubbelvikt, skrivandes med lapen nere vid anklarna. Vilken tur att ingen kan se mig nu.

Btw....tycker det kommenteras alldeles för löjligt lite.
Det är ju såna små detaljer som gör bloggandet till en fröjd.


/ Tjockiskatten, ihopvikbar o klar för film-eskapad