some kind of Cinderella

sitter här hemma med mina kärnfria vindruvor och min gigantiska kopp te "lust och fägring".
det är efter lunchtid och jag är hemma från jobbet dag 2.

det hela började med att jag kom hem i söndags efter en underbart trevlig stund hos storsyster Li och hennes pratglada make och deras rara barn. lillebror med familj på var på besök därav den stora ansamlingen.

redan där började jag mot slutet få svårt att sitta rätt upp, trodde det var socker-överdos från bullarna som brukar kicka in ibland, men väl hemma igen visade det sig att min matthet och frusenhet var väl befogad. 39°c feber. jag har väl aldrig feber?
trams.

tre nersvettade sovlinnen senare och måndag morgon, tyckte annika att jag skulle stanna hemma även nästa dag (dvs idag, tisdag), så jag sjukanmälde mig. har ju lite svårt för det där, jag kan aldrig riktigt känna att det är ok att vara hemma en jobb-dag, men å andra sidan tittar jag ju sällan snett på nån annan som gör det. är man sjuk så är man.
nog om detta.

det var hur som helst en trevlig helg och vi nu "backar fram" lite.
fredag sov jag bort mestadels av kvällen (läs 18-21) men kompeserades genom att vara uppe till 01.30. tror jag såg lite Sopranos. som jag btw har sett klart nu. snopet slut. happ.

lördagen träffade jag Mike för första gången detta åhundrade. han har ju varit spårlöst försvunnen ett tag. drabbades av "girlfriend-syndrome". faslig åkomma det där.
tog ett glas bubbel på Ljunggrens och mindes att jag inte alls var där för första gången. vi var där ett helt gäng och såg på fotbolls VM eller EM eller vad det nu var, för ett par år sen eller tre.

well

drog vidare till kvarnen, bara för att jag sen vid midnatt, likt Askungen skulle bli övergiven av min gode vän, för en ny donna han tydligen träffat ett tag. han skulle möta upp henne bara för att säga god natt och sen gå hem. eeeh? whats up with that Mike?
eftersom jag äntligen hade lämnat min borg vägrade jag gå hem så jag stannade envist kvar och hade otroligt kul med några holländare som båda presenterade sig som Sander.

livets läxa vecka 39: du behöver inte ha tråkigt bara för att alla andra vill gå hem.


// Fatty - mingelmaster

élp, I need élp

skulle behöva lite handtag nu,
lite krafttag.
nån som kunde hjälpa mig med min extra-rulle som ska tillbaka till HMC (HjälpMedelCentralen).
lite svårt att ta med sig en rulle i hissen när man själv precis får plats i den.
skulle behöva få hjälp att rensa Alex rum, bli av med lite möbler som skulle åkt ut för längesen.
skulle några päron eller syskon kanske kunna assistera?
tänkt ringa hem ett par ggr men det har liksom bara inte blivit av.

jag stressar upp mig för lätt.
det är inte bra.
blir frustrerad.
aggressiv och irriterad.
det är härligt att vara med mig då.
ibland blir jag lite väl trött på mig själv.

kan jag bara inte låta saker vara?
låta bli?
let go?

oh nooooooo.

jag ska konfrontera,
älta och analysera.
till en viss punkt är det ju bra och sunt.

sure man blir äldre och visare, förhoppningsvis coolare (?)
...med det menat att man kan faktiskt give a rats ass angående andras åsikter och hur saker ska vara,
på ett bra sätt.
mer avslappnad och så.
fast ibland känns det som nojjigheten växer ju mer man lär sig om livet och hur galet allt faktiskt är ibland.

hm...nu har jag glömt vad jag snackade om från början.
det är ju bra när man kan snacka bort sig själv.
grattis.

jo, mamma o pappa. ni kanske vill komma upp till storstan o passa på att träffa Patrik och Matilda som är på besök?
eller har ni fullt upp i helgen?
jag skulle kunna be Alex rensa upp lite så skulle ni kanske kunna hjälpa mig få ut allt skräp därinne?
kanske bäst och ringas ändå.
Alex åker nämligen bort till Ludvika under helgen så det kanske är smidigt. well...
som vanligt med den här familjen har man ju bra framförhållning.
runs in the family...

ok, helgen i korthet,
det var ett stort gäng som drog iväg på ölmässan i Nacka Factory i år igen och det var riktigt kul.
jag ville dock mest äta, haha.
hittade praliner, ölkorv och rotfruktschips bl. a
sen kände vi oss lite spontana och galna och tog en limo in till stan.
jag sms:ade Annika som vi skulle plocka upp på väg till cluben;

"vi hämtar dig med limo. en vit. en babe ska hämtas med klass"

-ni är störda, blev hennes svar.

sen blev det dans all night long på ambassadeur.
kan tilläggas att jag lyckades med bedriften att få platt däck där på dansgolvet tack vare nån ärthjärna som krossade en flaska. många varma hälsningar riktas till denna person, -whoever you are. du borde personligen få komma och byta mitt däck...inte förrän på tor fick jag tid att få det lagat! (borde det inte finnas en slags akuthjälp? känns som frågan allt oftare ploppar upp)

"haltade" oss vidare i a f till burger king medis, sen taxi hem som Annika pröjsade, hennes fot var inte glad så hon vägrade gå en meter till.

söndag lyftes inte många fingrar vill jag lova.

måndag försov jag mig ca 10 min men de hann jag ikapp så det blev inga konsekvenser jobbwise.
jag, min nöt hade glömt ställa klockradion, den vilar på helgerna. det enda som hände var att min puls möjligtvis höjdes några snäpp en kortare stund. så spännande livet kan vara.
efter jobbet drog jag hem och avslutade säsong 5 på Sopranos och lite smått på säsong 6, börjar bli biten igen. nu är det dramatiskt, men ändå ganska så tragiskt. man skulle kanske börjat räkna begravningarna från början?

nästa serie tror jag får vara lite gladare...

Arrivedercci!


//Fatty - wants to move things around

look at the stars, look how they shine for you

när man såg ut över folkhavet, hundratals människor med händerna upplyfta
i skenet av spotlights och gröna laserljusstrålar plus en och annan mobildisplay
och chris geniala pianospel fyllde öronen med ljuva toner
tillsammans med hans ibland raspiga röst, men ändå klockrena stämma,
ljöd ut över globens alla sektioner.

då insåg jag: detta är den bästa konsert jag varit på

detta slår justin, det slår eminem
kanske inte så otippat tycker en del
men för mig som aldrig kan sitta still när hiphop spelas
för mig - Fatty, är det stort.

att detta band
slår knockout på varenda konsertminne jag bevarat.
det är inte illa.
inte alls.

vi skippade förbandet.
nä, käkade på en indonesisk restaurang mellan gullmars och globen istället.
snurrade några varv innan vi hitta varann och käket.
läs arenavägen till gullmars, gullmars till globen och så en sväng till innan vi kom rätt.
men det ordnade sig tillsut, trots hjärtklappning och migrän, vilket btw försvann spårlöst sen.
inte visste jag att en fet konsert kunde vara botemedel för besvärande huvudvärk.

hur som helst,
väl under måtliden var vi inte särskilt hetsiga utan det fick ta den tid det tog.
skönt faktiskt.
det var som om tiden stod stilla där, för vi hade plötsligt inte så bråttom längre när vi såg på klockan.

sen fanns det ju of course irritationsmoment under kvällen, när vi tagit plats för att njuta av bra musik.
som när folk skulle envisas och ställa sig i trapporna och därav skymde sikten för mig som satt ner vid sidan om. oftast räckte det med ett pekfinger i ryggen på dom, lite handviftningar och diverse grimaser, så flyttade de automatiskt på sig.

höjdpunkten var ändå när hela bandet lämnade scenen, alla stod som frågetecken: -var tog de vägen?
sen såg man hur folk började springa åt en viss riktning, nere på parkett.
plötsligt fick jag syn på en av bandmedlemmarna och jag pekade och visade Alex. de börjar springa upp i trappen och sen in mellan raderna. nästan längst bort från scen ställde dom sig och började lira.
chris presenterade trummisen som fick sjunga en sång och alla applåderade och tjöt

"you sing very beautifully here in Stockholm, it's true.
if I thought you were shit I would say so."

ödmjuka och skönt flummiga - that's Coldplay


//Fatty - viva la vida

storbråk

nån halvtimme kvar tills jag slutar.
oh fy vad kass jag har mått idag
kroppen bara bråkar och bråkar.
jag vill inte vara med mer.
vill lämna in den och få ut en ny.

min pajar ju bara hela tiden.

eller iaf få en ny mage,
kanske en ny skalle också...
det bara dunkar och yrar för tillfället (det där sista är ett typiskt Annika-uttryck)

lämpligt valt att inte vara på topp just idag av alla dagar.
ska ju på Coldplay i afton i Le Globe... smart fia...hur tänker du nu?

storebror och en vän är på ingång för att joina oss, mig o Alex ikväll så det ska bli kul.
eller, det är egentligen vi som joinar dom eftersom det är dom som har biljetterna.
och det var bror som frågade om jag ville haka.
well, som vanligt har ju jag inget för mig så det funkar ju.
och eftersom jag är jag och har en rulle så får jag ta med mig en person gratis. ha!

återkommer med nån form utav bedömning musikmässigt i fråga, lite senare.


//Fatty - need some kind of remodeling

mellan tandagnisslan och skratt

igår var jag ursinnig.
for many reasons.
det var bäst att inte kanalisera ut den vreden här.
då hade jag kanske fått stänga ner.
blivit bannlyst.

haha

idag är det mycket bättre.
men jag tror ändå att jag kanske måste börja träna.
så jag har nånstans att göra av all den där negativa energin som kan samlas och gro på väl gömda ställen. målet är att komma igång innan 30. så har jag lite tid på mig iaf :)

jobbet kändes bra idag på många plan.
men jag lägger mig ett par timmar när jag kommer hem, nästan varje dag nu.
kan ha att göra med att jag varit lite sliten, sjuk och uppe sent.
men även för att jag blir uttråkad.
hur tråkigt har man inte då?
när man går o lägger sig frivilligt mitt på dagen?

brukar passar på att sova innan Alex kommer hem, för då är det ju genast mycket roligare igen.

ikväll befarar jag sent sängläge.
Annika är på ingång med pompa och ståt.

hur ska detta sluta?
som det brukar.
med skrattanfall och mosiga ögon dagen efter.


//Fatty - gather her babysisters once again

en rak höger


där sprack min plan. hade tänkt skriva varje dag denna vecka, men missade igår.
busy day it was, yes.


vakna, käka pastan från igår, sen blev det lite häng med kombo tills det var dags att slänga in sig i duschen (detta otroligt jobbiga projekt, kan man inte äta nåt piller istället?).
sen var det piff och paket-inslagning, hopp in i taxieländet and GO.


tror du att det var sam-åkning?
självklart, men tur nog fick jag hoppa av först.
där stod S.S vänta utanför så att vi kunde gå upp och gratta A.J tillsammans.
S.S, den pyssel-nörd som hon är hade promenerat in till stan, köpt det trevånings-kakfatet vi hade kommit överens om, köpt rosa silkespapper (som hon klippte till fina dukar till vardera fat), cellofan att slå in med och rosa band att knyta om. Som om det inte var nog, bakade kvinnan tre olika slags kakor/bullar (varav muffinsen var i form av rosor) att lägga på och pyntat dem med färgglatt strössel och silverkulor. hela kakfatet såg ut som en dröm och var helt fantastisk.


jag tittade ner i min kasse, där låg min halvtaskigt inslagna gåva, istället för ett kort så hade jag införskaffat (självklart med personlig åtanke på Eyjey) en tändsticksask med Ernst Kirchstieger avbildad på framsidan och med ett ljuvligt citat ur alla hans flummiga uttalanden, på baksidan. I asken hade jag petat in en lapp med knappt läsbar handstil, där det framgår vad hon betyder för mig. hoppas verkligen att hon kan uttyda vad som står.


paketets innehåll kan jag avslöja såhär i efterhand, var en bok av David Batra, där han samlat in alla möjliga slags "arga lappar" som olika människor har satt upp i diverse tvättstugor och hissar och trappuppgångar osv. det är en underbart rolig bok, rekommenderar den starkt. fick btw sms av födelsedagsbarnet i förmiddags där hon bekräftade min träffsäkerhet vad gäller hennes humor. så då kände de inte lika jobbigt att inte jag med hade gjort en kreativ uppenbarelse i cellofan och kakdeg.


kudos to S.S, hon är grym på det hon gör.
och jag är den jag är.


så det blev ett par glas skumpa och en del tårta, ostbågar och djungelvrål.
sen bar det iväg i taxi till "Fjolljollen".
middag intogs (kött off course) och sen var det dans och sentimentalsnack.
jag fick även äran att skälla ut handikapp-toakön ett par ggr, bli nitad av födelsedagsbarnet i egen hög person och kammade hem en o annan skön komplimang från båtens märkligaste besökare.


den där högern var ju inte meningen.
kan ju lätt bli så att man får cigaretter, armbågar och diverse spetsiga väskbottnar i ögonen då jag befinner mig inom samma dangerous zone där dessa föremål brukar florera...


det blev ingen blåtira Eyjey, det är lugnt, det gör inte ens ont.


tackar för en sjuk kväll, både sjukt rolig och sjuk på andra sätt...
haha, vi var 4 Sofior i sällskapet, men lyckades ändå undkomma förvirring som så lätt kan bli i såna situationer. det var inte illa pinkat.
jag, S.S och Eyjeys barndomsvän Sofia var de sista kvar att lämna båten av vår lilla grupp, vilket är lite ironiskt med tanke på att samma trio var fast beslutna att åka hem om inte direkt efter middagen så i.a.f runt 2-tiden (om jag minns rätt) då Eyejeys make tyckte det var dags att plocka med frugan hem.


idag har Joho min goa vän som jag träffar alldeles för sällan, varit här på brunch och gett mig lite Mac-tips och låtit mig klämma lite på hennes kameror som jag funderar på om jag också ska köpa. jag är ju inte alls lika avancerad som Joho och Cama, men jag vill ändå ha schyssta och snabba grejer.
får nog fundera lite till.


tvättmaskinen mullrar hemtrevligt inne i badrummet,
kombon sitter bredvid mig i soffan och uppdaterar sin blogg.
kanske dags och vara lite sociala?




//Fatty - 2 more years to go, S.S you're next!

hur kliar man på insidan av halsen?

igår höll jag på att klättra på väggarna av ren boredom.
Alex var ej hemma och Annika har inte bokat in nåt mer på "Hotel Rosdal" i veckan.
var nära på att jag la huvudet på kudden innan kl ens blivit 22.00
horribelt. hur kan det gå så snett?

hade lite planer som ställdes in.
sen orkade jag inte vara spontan när det passerat halv elva.
njöt av Idol och nåt avsnitt av Sopranos. börjar tappa entusiasmen en smula erkänner jag.
tycker det börjar spåra ur. trodde att Joe Buscemi skulle lyfta hela härligheten, han är ju en skön lirare annars, men hittills är jag måttligt imponerad.

jo Plassatik (så kallades lillebror av thailändarna när vi bodde där) såhär är det:
jag har ju gjort en hel del grejer med både dig och Mattias under åren. men systerskapet har falerat i jämförelse om man ska vara hård på aktivitetsfronten. jag har inte gjort eller umgåtts särskilt specifikt med Li och Lo alls, vad jag kan minnas...
har nog att göra med att ni bröder has been around mer - so to speak, de där andra flög ju ur boet ganska snabbt av naturliga skäl och har väl därmed inte varit så tillgängliga.

dagen går i seghetens tecken.
blir nog hemmamys i afton.
måste vara fit for fight till imorrn då det ska firas så det står härliga till!
Eyjey, det är dags för the big "three, o"

bögar och flator, move,
make room, make way, Patricia here we come!


//Fatso - itchy itchy

maffia & sisterhood

harkel, host, host
det är lite så det låter hemma hos oss
det började med en nätt förkylning som varade i några dagar
dock inget som krävde att man stannade hemma. (-Asch Ture, som pappa brukar säga)

sen trodde vi alla i vår enfald att vi var friska o glada.
men var vi det?
icke.
Alex har hostat och Annika tappade rösten.
jag har i denna stund nån slags retning eller torr hals som gör att jag vill hosta till med jämna och ojämna mellanrum.

well. visst är det intressant och läsa om andras krämpor?
det görs alldeles för lite.

hoppla hoppla så var vi igång igen med bloggandet på olika håll. Alex har bytt namn från Promiscuous till ett så långt namn som jag omöjligt orkar skriva ut (skyll dig själv Alex) , men ni finner länken här vid sidan om.

det går lite trögt med min Sopranos-plöjning. well i a f om man jämför med förra helgens (alltså inte helgen som var) mega-marathon. allt verkar gå åt skogen. visst vi snackar maffian, men man håller ju ändå på Tony och hans lilla gäng och att det ska gå bra för hans familj. sen att han är en narcissistisk jättebebis med enormt ego och förmodligen psykopat, - är en helt annan femma. för att inte tala om att han har sexfantasier om varenda kvinna han möter. men ändå...är det inte bra då att han går i terapi? självklart blir man insatt och vill lägga sig i när man får lära känna dem på detta sätt.

ok, ni ska slippa hållas på halster...håret blev bra. eller ljusare och fräschare plus jag fick tillbaka min lugg.
inga stora omställningar. funderar dock på om jag hade velat kapa håret lite mer, more edge to it...uppklippt o så, så man får lite volyyyym. kan ta det nästa gång kanske i så fall.

dags o sluta nu tror jag innan jag skriver en roman.

kastar i sista andetaget ut en förfrågan till de andra döttrarna i familjen P-O Rosdal.
vill vi inte bygga lite mer broar?

// Fatty - a little more than some kind of blonde

morrn morrn alla gröngölingar

om en kvart ska jag ringa runt till alla hotell o kolla hur de ligger till med beläggningen.
inte lika roligt såhär efter sommaren då det är nya folk som svarar i andra änden. jag hade ju en väl inarbetad skara som visste varför jag ringde och som kände igen mig varje morgon. nu är det massa gröngölingar som förmodligen anser att jag stör.

vaknade hyfsat pigg ändå, även om det blev senare än vanligt igår.
Sopranos var väl boven, är inne på säsong 5 nu och det bådar inte gott för familjen.
jobbiga tider och jag börjar tycka den är sämre. hoppas på en uppsving snart.

återkommer när jag får ytterligare lite spare time...

katastrof

vafalls?
min frisör Linda har tagit tjänstledigt!

nothing good can come out of this...


// Fatty - maybe keeping her bad hair?

rökpaus...

jo, jag måste också få ha min, trots att jag inte röker (aldrig nånsin ens smakat).
orättvist hur folk som riskerar sin egen hälsa och andras får privilegiet att springa ner titt som tätt till rökrummet och ta sig några gråa, dödliga bloss.

nåväl, alla ska vi ju den vägen vandra, vissa verkar ha mer bråttom bara.

jo, vad glad jag blev över kommentarerna som hägrade i min blog när jag loggade in. 3 st känns i nuläget som många fler, om man ska mäta det i glädje. så fortsätt skriv och tyck och tänk, för det ger mig lust att fortsätta.

Lotta, trevligt att du även om det sker hyfsat anonymt, följer mitt lilla liv i storstaden. synd att jag inte kan göra detsamma, på samma sätt liksom. visst skulle man kunna jobba på det där med att lyfta luren once in a while.

Lina, nja magrar ur och magrar ur. lägger väl inte på fläsket kanske, men än så länge håller jag vikten i schakt. frukost och lunch får jag ju i mig...sen vete sjutton. sen är det som om kroppen säger, "-mat? vad är det?" känner liksom ingen hunger. inte ens sugen. jag och Alex börjar fundera på om våra magar bytt plats för hon går och äter hela tiden och tycks aldrig bli mätt. also called "sofia-syndrome".

Pappa-Peo, jag insisterar på att du ska skriva lite mer för jag tycker det är kul när du gör det. du är roligare och bättre på att skriva än vad du nånsin kommer inse.

Mattias...var är du i allt detta? och broder Patrask?

Cama, jag blev inspirerad, jag vill köpa kamera. kan du ge mig namnet på den kameran vi snackade om? och objektiv som passar till plus den där blixten...vad tror du, ska jag köpa via er eller här i sthlm? vad blir billigast? vet ju i o f sig inte om du läser här men...hope so.

jag köpte ju en scanner/skrivare samtidigt som min Macbook, den står fortfarande oöppnad i sin box, mest för att jag inte vet var jag ska ställa den just nu när jag inte har nåt kontor längre (Alex fel, dumma Alex) men sen har jag bara inte orkat ta tag i det. min tanke var att jag skulle digitalisera mina fina foton jag tagit over the years som den old fashion analoga girl - jag trots allt är.

vill ju fylla den här bloggen med liv i form av fantastiska och roliga bilder ur mitt händelserika och avundsväckande leverne. men detta har inte varit möjligt förrän scannern kom in i mitt liv igen och det kommer inte finnas några gränser när jag väl skaffar mig en digitalkamera...

det skulle ju inte bli så långt. suck
men det är roligt att vara tillbaka.


// Fatty - says hello to digital

I do...

TACK Axel, förlåt...Andreas och Thérese för ett underbart bröllop. maten var supergod (trots all ruccola och ädelost) och vad roligt att ni hade dans på slutet. fick ju dansa vals, eller jag snarare bara följde Kjells rörelser och rullen slirade över dansgolvet.

är personligen glad över att jag kunde äta så bra som jag gjorde i lördags. veckan har varit krånglig på den fronten. det är som om min mage glömt bort vad man gör med mat...har inte kunnat äta vettigt alls. ibland tycker jag att jag har rätt att få en dietist, men men...

vad har mer hänt?

jag håller ju på att plöja igenom Sopranos ( 6 säsonger à 13 avsnitt)
började för exakt 2 veckor sen och är snart klar med säsong 4.
det är en underbar serie, vilket jag misstänkt all along.

skriver lite på jobbet så jag ska nog ner och försöka äta nåt, även om jag inte alls är sugen.

Laters!

tillbaka och har bara 30 min kvar innan jag slutar för dagen.
ytterligare 20 min innan taxi kommer. skulle ju kunna ta T-banan men äh, orkar inte idag.
ska hem och fortsätta med min dagliga dos av Sopranos (vad tomt det kommer bli när det tar slut)

annars då i sept?
jo det är födelsedagar och andra evenemang på agendan, läs 30-skiva, Coldplay-konsert och Beer & Whisky mässan (7:e året i rad).

good times.


// Fatty - soon not so fat anymore

flytt-epedemi

så är det, alla drar.
i a f tillräckligt många för att det ska upplevas som just "alla".
betyder detta att jag också måste börja kika på hus på annan ort eller lägenheter inne i stan?
vem blir kvar? vem ska jag leka med?
fast det har ju även flyttats IN personer.

Alex blev ju min kombo i somras och det har varit som att vara på kollo ända sen dess. särskilt när Annika kinesar över på soffan mellan arbetspassen. då blir det till och med så att jag får säga till mig själv på skarpen att gå och lägga mig i kristlig tid. 4 h sömn är bara kul första eller andra natten.

det händer väl en del grejer även runt lilla mig.
träffat intressanta personer och sagt adjö till en del.
har funderat en hel del på vänskap och familj relationer på sistone.
rört om i grytan och kanske uppenbarat sig en och annan känsla och tanke som man överraskats av.

gå bakåt i tiden
försöka förstå varför det är som det är.

inte för att grubbla och gräva för mkt, mest för förståelse över sin egen utveckling och person.

inte så mkt kommentarer om jobbet. det går upp och ner så ofta så att det är ingen idé att göra en utläggning i detta läge.

om 2 månader ligger jag ändå på en solstol och steker i hettan.
det var verkligen på tiden...



// Fatty - beyond her limits