maffia & sisterhood

harkel, host, host
det är lite så det låter hemma hos oss
det började med en nätt förkylning som varade i några dagar
dock inget som krävde att man stannade hemma. (-Asch Ture, som pappa brukar säga)

sen trodde vi alla i vår enfald att vi var friska o glada.
men var vi det?
icke.
Alex har hostat och Annika tappade rösten.
jag har i denna stund nån slags retning eller torr hals som gör att jag vill hosta till med jämna och ojämna mellanrum.

well. visst är det intressant och läsa om andras krämpor?
det görs alldeles för lite.

hoppla hoppla så var vi igång igen med bloggandet på olika håll. Alex har bytt namn från Promiscuous till ett så långt namn som jag omöjligt orkar skriva ut (skyll dig själv Alex) , men ni finner länken här vid sidan om.

det går lite trögt med min Sopranos-plöjning. well i a f om man jämför med förra helgens (alltså inte helgen som var) mega-marathon. allt verkar gå åt skogen. visst vi snackar maffian, men man håller ju ändå på Tony och hans lilla gäng och att det ska gå bra för hans familj. sen att han är en narcissistisk jättebebis med enormt ego och förmodligen psykopat, - är en helt annan femma. för att inte tala om att han har sexfantasier om varenda kvinna han möter. men ändå...är det inte bra då att han går i terapi? självklart blir man insatt och vill lägga sig i när man får lära känna dem på detta sätt.

ok, ni ska slippa hållas på halster...håret blev bra. eller ljusare och fräschare plus jag fick tillbaka min lugg.
inga stora omställningar. funderar dock på om jag hade velat kapa håret lite mer, more edge to it...uppklippt o så, så man får lite volyyyym. kan ta det nästa gång kanske i så fall.

dags o sluta nu tror jag innan jag skriver en roman.

kastar i sista andetaget ut en förfrågan till de andra döttrarna i familjen P-O Rosdal.
vill vi inte bygga lite mer broar?

// Fatty - a little more than some kind of blonde