awsomeness

alltid lika värmande att bli bortglömd.
kollegan kom nyss upp med kaffe till alla, utom mig.
sådär är det jämt.
jag vet inte vad det är...
är jag verkligen så lätt att glömma?
eller gör jag för lite väsen av mig?
det sistnämnda kanske får en del att sätta kaffet i vrångstrupen,
det är sant,
jag är väldigt belevad och anonym på jobbet.

efter två år kan man ju tycka att de borde fråga per automatik.

jaja.

mötet med min jobb-coach gick väldigt bra.
hon menade på att jag kommer konkurrera med en hel del folk, med tanke på den branch jag valt att satsa på, men att jag kommer sticka ut p g a det faktum att allt som hänt mig inte hindrat från mina drömmar. jag var målmedveten, ingav pondus och hade gjort en hel del intressanta grejer, fascinerande helt enkelt. det boostade upp mig en hel del. med tanke på hur många år som hon har jobbat med det hon gör och mött otroligt många olika människor i olika situationer i livet.
hennes ord väger tungt i mina ögon/öron (?)

och då hade jag inte ens nämnt Thailand-biten :)

började redan som 6-åring att bli nyfiken på filmkameran. morfar är inte helt oskyldig till denna läggning. jag minns det där TV-teamet som kom ut till oss på Skandinaviska internatskolan S.P.M-villa i Hua Hin, i Thailand, när jag gick i ettan. hur kul det var att göra olika saker de sa vi skulle göra, medans de spela in. de bad oss att låtsas som de inte var där. vi skulle springa fram och tillbaka över skolgården etc.

sen hände det som aldrig hade hänt henne i sin proffessionella karriär. hon glömde av tiden och blev sen till sitt andra möte. jag missade min taxi.
är jag inte fängslande så säg?

haha

väl hemma hann jag och Annika glo på både "Rallybrudar" och "Bolt" (båda helt ok, men inga pang-filmer)innan hon drog in till nattpasset. ja Annika är åter i våra liv en tid. saknat henne. nu känns allt som det ska igen.

ikväll blir det gym och sen blir det "Knutby - Vägen hem" del III.
får se om jag hinner läsa också, men det blir säkert inte av.


// Fatty - not urksam